Det drar ihop sig. I går kväll när maken gick och lade sig väntade paketet med spanska flaggan på huvudkudden. Jag sov nästan, så jag fick inga kommentarer. Tidigt i morse smög jag ut och la paketet med pass-informationen på förarsätet i bilen, eftersom jag själv åker kommunalt i dag. Jag tror inte han blev så glad. Fick bara ett kort sms för en stund sedan: dotterns pass saknas.
Så nu ska man ha ångest för det; hoppas verkligen att hon hittar det i kväll hemma. Jag har en känsla av att hon fick det med sig hem efter Kanarieöarna! Vad gör vi annars?! Tillfälligt pass går knappast att fixa klockan fem på morgonen! Åh, suck!
Så just nu har jag mest en klump i magen än känner förväntan. Klockan tre i dag skjutsar pappa brorsan med fru till Arlanda. Själv ska jag ut och göra en intervju, hem och växla in pengar, skriva artikeln, tvätta hår och packa samt kolla AIK-match på datorn.
Nu är det snart dags för upplösningen av denna långa väntan och förväntan! Det är bara att hoppas att maken tycker det har varit roligt - efteråt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar