I dag när jag stod i duschen, efter att ha packat ytterligare kartonger, slog det mig att man - hur man än gör - inte vill rensa ut allt. Jag har sparat ungarnas bebisvinteroveraller, någon leksak var, fårskinnet och litet annat. Då slog det mig att de någon gång förmodligen ska röja efter mig. Nu finns inte så mycket gamla minnen kvar och det jag har är de inte intresserade av - men jag vägrar till exempel att slänga en gammal kakburk som vi hade i mitt barndomshem. Den ska med. Den kommer de att slänga en vacker dag.
Så blev jag litet ledsen igen. Tänkte på att vi ska röja efter mamma på fredag och på att jag borde ha pratat mer med henne. Undrar hur mycket hon uppfattade de sista två dygnen, undrar om hon hade ångest över att hon skulle dö, undrar om hon kämpade emot medvetet... Det är precis som att sorgen har lindrats och att man har en sårskorpa över den - men det är lätt att klia litet på skorpan och då sipprar litet sorg fram.
Litet sorg var det också - fast av en annan sort - att sitta på Globen och se AIK kämpa ända in i kaklet men inte riktigt räcka till i kväll. Nu går Färjestad till final men Gnaget har avverkat en hedervärd säsong. Nu ser vi fram emot Allsvenskan, som börjar nästa helg!
Vi bor i ett virrvarr av flyttkartonger och möbler. Någon har ringt på köksmöblerna och ska höra av sig i morgon för att ordna transporten till Gotland och någon har ringt på bokhyllan och vill komma i morgon kväll och titta på den. Hoppas att de kommer också! Fler har ringt men jag har valt att inte svara...
Vi har i princip tömt bägge förråden, arbetsrummet, vardagsrummet och delar av köket, samt arbetsrummet. Nästa helg ska vi fixa litet i trädgården och packa garderoberna samt ta itu med tvättstugan. Det känns skönt att vi ändå har gott om tid att fixa. Och som sagt, vi kommer att ta med "för mycket" ändå, trots att jag röjer och slänger minnen på löpande band.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar