tisdag 30 november 2010

Lägesrapport 11

Jag säger bara; vilken hysterisk dag! En glädjens dag! Den kan summeras så här:
2010-11-30 14:24 RD5824 2.910.000  
2010-11-30 14:00 TG3319 2.900.000  
2010-11-30 12:56 UK8212 2.875.000  
2010-11-30 12:41 DG2784 2.840.000  
2010-11-30 11:12 GK0474 2.820.000  S 
2010-11-30 10:52 RD5824 2.800.000  
2010-11-30 10:44 TG3319 2.775.000  
2010-11-30 10:29 UK8212 2.750.000  
2010-11-30 10:10 UA1232 2.725.000  S 
2010-11-30 09:52 DG2784 2.700.000  
2010-11-29 20:24 UA1232 2.625.000  
2010-11-29 16:41 DG2784 2.600.000  
2010-11-29 16:10 UA1232 2.575.000  
2010-11-29 15:59 DG2784 2.550.000  
2010-11-29 15:53 FX0556 2.500.000  S 
2010-11-29 15:52 GK0474 2.470.000  
2010-11-29 15:49 UA1232 2.450.000  
2010-11-29 15:22 RD5824 2.435.000  
2010-11-29 12:44 FX0556 2.425.000  
2010-11-29 09:32 DG2784 2.400.000  
Budgivare som stannat i budgivningen markeras med S
Utgångspris 2 275 000 kronor.

Det har pipit i mobilen mest hela tiden och det har bara vara positivt! Så dagens tre förväntningar har uppfyllts. Budgivningen har fortsatt, det blev en bra intervju och jag hade fantastiskt trevligt på pensionsmottagningen! Alla gamla profiler kom fram och hälsade och jag stod och skämdes över att jag gått upp i vikt! Men jag är frisk. Så får man tänka! Och snart har vi sålt huset!

När mäklaren ringde var jag och forna kollegan på väg till Amaranten. Hon var så deppig så jag tyckte det var läge för ett glas vin. Mäklaren sade att det är fyra par kvar. Ett par tror han inte kommer att fortsätta buda, ett par skulle lämna besked i morgon, ett fick han inte tag på (hon jobbar i butik och var litet svårfångad) och ett par är de som lagt det senaste budet. Han tror att affären kan vara klar i morgon. Vi håller tummarna. Mycket vill ha mer - men vi är jättenöjda med att ha sålt områdets dyraste hus, som det är!

Kompisen är jättedeppig; fyrtioårskris kanske? Hon funderar på skilsmässa. Vi satt och pratade i ett par timmar och det tror jag hon uppskattade. Har aldrig sett henne så ledsen förut...

Nu fungerar inte tv-apparaterna; de strejkar väl i den 13-gradiga kylan! Det skulle jag också vilja göra; fy f-n vad kallt det är! Enligt media beror det på en negativ nordatlantisk oscillation. Jaha... ?

Sista lägesrapporten på några timmar

Kl 10.53: Ännu en ny spekulant dyker upp och erbjuder 2 800 000 kronor!!! RD5824 heter han/hon!
Vad är det som händer???  Nu  måste jag jobba så jag får låta sms:en droppa in resten av dagen och summera i kväll!!!

Lägesrapport 9 och 10

Lägesrapport 9: Kl. 10.30: Ny aktör steppar in, UK8212, och erbjuder 2 750 000 kronor, minsann!   

Lägesrapport 10: Kl. 10.44: Ännu en ny aktör dyker upp - TG3319 - och föreslår 25 000 till; alltså 2 775 000 kronor. Nu har vi höjt en halv miljon från utgångspriset! Helt OK!  

Lägesrapport 7 och 8

Lägesrapport 7: Kl 9.55 inkom nytt bud: 2.700.000
Det var ett rejält hopp kan man säga men jag noterar att det verkar som om budgivare DG2784 har bestämt sig och inte tänker ge upp. Förmodligen var det den budgivaren som ringde mäklaren i lördags och ville lägga ett bud som vi kunde acceptera för att slippa konkurrera med andra. Fortsätt buda, fortsätt buda - ju mer vi får desto större chans att vi kan göra om badrummet i Sundyberg direkt...

Lägesrapport 8:
Kl 10.10: Nytt bud: 2 725 000 kronor.
Nu är det UA1232 som inte heller tänker ge sig riktigt än men som går ut litet försiktigare. Bra att vi slipper de som lägger 10 000 åt gången! Vad kontrar DG2784 med?!

Lägesrapport 6

Kl 20.24 måndag kväll: Nytt bud: 2 625 000 kronor.

Så här har budgivningen sett ut hittills:
2010-11-29 20:24 UA1232 2.625.000  
2010-11-29 16:41 DG2784 2.600.000  
2010-11-29 16:10 UA1232 2.575.000  
2010-11-29 15:59 DG2784 2.550.000  
2010-11-29 15:53 FX0556 2.500.000  
2010-11-29 15:52 GK0474 2.470.000  
2010-11-29 15:49 UA1232 2.450.000  
2010-11-29 15:22 RD5824 2.435.000  
2010-11-29 12:44 FX0556 2.425.000  
2010-11-29 09:32 DG2784 2.400.000

Nu har 2 366 klickningar på vårt hus gjorts på Hemnet under 13 dagar.

Förväntningar på denna tisdag:
* Fler bud
* Bra intervju med Vitamin Wells vice vd
* Kul pensionsmottagning i polishuset.

måndag 29 november 2010

Lägesrapport 5

Kl 15.49: Nytt bud på 2 450 000.
Kl 15.52: Nytt bud på 2 470 000.
Kl 15.55: Nytt bud på 2 500 000.
Kl 16.00: Nytt bud på 2 550 000.
Kl 16.10: Nytt bud på 2 575 000.
Kl 16.45: Nytt bud på 2 600 000.

Så där ja! Nu börjar det likna något. Det duggade tätt där under en timme! Åkte hem, fiffade till och drog till Vällingby för att äta med maken och ena sonen. Visning mellan 18 och 18.30. När vi kom hem mötte vi mäklaren (och en spekulant som kom för sent).

Mäklaren berättade att det kommit mellan sex och åtta nya sällskap samt tre till fyra sällskap som varit här i går och ville se huset en gång till. Han sade att det varit ovanligt många bud för att vara en måndag och att han tror att vi lätt kommer upp i 2 700 000 och kanske till och med 2 800 000. Hurra - hoppas på ännu mer! Mycket vill ha mer!

Lägesrapport 1, 2, 3 och 4

Lägsrapport 1: Antal klick i morse: 2091.
Klockan 9.38: Bud 1: 2 400 000 kronor.

Lägesrapport 2: Klockan 12.44 kom nytt bud; 2 425 000 kronor.
Tjoho! Det betyder åtminstone två intresserande spekulanter!

Lägesrapport 3: Klockan 15.00: inget mer har hänt!!! Inga fler bud har kommit in! Visning igen om tre timmar.

Lägesrapport 4: Klockan 15.26: Nytt (fjösigt) bud kom in: 2 435 000 kronor. Bättre kan ni väl?!

söndag 28 november 2010

Spänningen stiger igen

I morse var det 1902 klick redovisade på huset och när vi äntligen kunde sätta oss hos brorsan och dricka glögg, såg vi ett antal människor gå runt och inspektera såväl tomt som hus. Maken satt i bilen stor del av timmen och rapporterade medelst sms vilka som kom.

När mäklaren ringde på eftermiddagen berättade han att 26 sällskap kommit och att han tror att det kommer bli en bra budgivning. En kille ringde redan i går och ville ge ett bud.

Middag på Max. Nu slappa i soffan.

lördag 27 november 2010

Begränsad rörelseförmåga

De började klockan åtta i går morse och halv fem ringde städerskan mig och sade att jag kunde komma hem om en timme för besiktning. Två stackars utländska städare hade då städat oavbrutet - inte ens ätit lunch - hela dagen. Fönstren glänste, huset doftade citron och allt såg jättebra ut. Utom diskbänken. Den var alldeles flammig. Så i dag har jag försökt fiffa till den via olika knep jag hittat på nätet.

Till i morgon ska den nog se rätt ok ut. Just nu får ingen röra sig i huset; helst inte duscha, gå på toaletten eller göra något i köket... Nåja; nästan i alla fall. Ena sonen jobbar och andra är på Oskar Linnroskonsert på Berns, så just nu är det lugnt i huset. Jag började dagen hos min frissa, som fortfarande lider av sviterna efter en förmodad hjärnhinneinflammation. Hon börjde gråta när hon såg mig. Inte för att det var just jag som satt och väntade utan för att hon bokat fel och blev arg på sig själv. Hon lugnade dock ner sig när hon sakta kom ihåg hur hon tänkt. Sedan sprayade hon en annan kund med hårglans i stället för spray och när hon skulle ta betalt slog hon in 11,10 i stället för rätt summa. Det är riktigt synd om henne. Hoppas hon kryar på sig!

Sedan blev det litet shopping med dotter (ja, hon betalade själv) och därefter adventsfika i förtid hos mamma och pappa.

Nu ska jag ägna resten av dagen åt att inte röra mig i huset! Det ska vara så tipp topp i morgon! (I morse hade 1790 personer varit inne och tittat på huset!)

fredag 26 november 2010

Städat och snyggt?

I natt sov jag dåligt igen. Det drar ihop sig! I går kväll skulle städfirman lämnat prylar utanför men de kom aldrig. Därför låg jag och oroade mig över att det blivit något fel och de inte kommer i dag... Men förhoppningsvis fungerar allt som det ska. Jag har i alla fall  för-städat, så det ser riktigt prydligt ut hemma just nu!

Det snöar fortfarande. Nu har hela landskapet blivit vintervitt och eftersom de flesta tjuvstartat med adventsljusstakar så börjar det bli fantastiskt vackert. Men herregud vad jag har skottat och sopat hemma. Framsidan är inte så ansträngande men baksidan! Tyvärr låg ytterligare en halv decimeter snö på altanen i morse så jag vet vad jag ska göra i eftermiddag!

I går kväll tog Kjelle och jag en tur till Upplands Väsby. Kul med Blocket! Man hittar saker man söker och man säljer saker man inte vill ha. I Upplands Väsby handlade vi och dessutom har jag hittat en potentiell köpare av morfars gamla gitarr. Han får gitarren för en hundralapp, bara jag blir av med den! Bert, som han heter, bor i Sundbyberg så på något sätt ska han få över gitarren inom kort.

Vid morgonens kontroll på Hemnet kunde jag konstatera att 1 699 personer tittat på vår bostad, räknat på nio dagar, och bara 1 123 personer på Soprangränd på åtta dagar! En jämförelse är att 1975 personer tittade på Ängsullsvägen på 18 dagar - och då sprang det objektet ändå iväg jättemycket i pris!

Huset på Basgränd är nu uppe i 2,8 miljoner (utgångspris 2 375 000)!

Om sex minuter hoppas jag att Maries städfirma ringer på dörren och blir insläppt av sonen!

torsdag 25 november 2010

Vånda i vintern

Vem vill bo på Älvkvarnsvägen?! Många tydligen. Visserligen har nu 1585 kikat på vårt hus på åtta dagar och bara 1041 på Soprangränd på sju dagar men av någon anledning har 1724 personer varit inne på huset på Älvkvarnsvägen på sju dagar! Huset har visserligen större tomt men ändå... Huset på Basgränd lockade klockan 22.25 i går kväll en helt ny budgivare, budgivare 5, som helt otippat drämde till med 2750 000 kronor. Hemnet - vilken guldgruva av information!

Veckan har varit lååång och rätt intetsägande. Kan den inte ta slut snart? Vintervädret håller i sig; det snöar och snöar. Jag skottar och sopar. Man vill ju att tomten och altanen ska se trevlig ut på söndag. Så snart jag sopat klart ligger ett nytt täcke snö på samma yta. Det är kallt och det är mörkt. Och jag är verkligen ingen vintermänniska! Nu vill jag gå i ide och vakna upp den 1 april!

onsdag 24 november 2010

Vintervit vardag

Följer med spänning budgivningen på några objekt i Kälvesta. Huset på Basgränd (förvisso trevåningshus men med viss radonhalt) hade utgångspris på 2 375 000 kronor och var i går kväll uppe i 2 725 000 kronor. Enligt statistiken har 1 400 personer kikat på vårt hus på Hemnet under 7 dagar. Radhuset på Soprangränd, som också visas på söndag, har lockat 898 träffar på sex dagar. Det känns litet bra i oron och spänningen. Nog borde vårt  hus - läget - locka några potentiella köpare?!

Det blåser halv storm ute och det snöar. Tempen ligger på minus tre-fyra grader. Det var med viss bävan jag körde till jobbet i morse. Lidingöbron är inte att leka med när det blåser och är halt! Tror jag flexar ut litet tidigare i dag - medan det fortfarande är ljust - för att försöka komma hem på ett betryggande sätt.

Även om jag vet att media haussar upp allting så känns det litet prövande att hela tiden matas med att man bara ska ta bilen om det är absolut nödvändigt och klass 2-varningar hit och dit. Usch, vad jag ogillar vintern! Jag vill ha värme och sol!

I går kväll premiärdrack vi litet glögg, med lakritssmak. Bättre än väntat! Tyvärr vet jag inte vart jag har gömt undan glögg-glasen, så det blev provsmakning i nubbeglas. Det var inte helt  lyckat! Nu ska jag fortsätta jobba under denna vintervita onsdag...

tisdag 23 november 2010

Grått och slaskigt

Det är grått. Det är snöslaskigt. Det är råkallt. Det är en vanlig dag i november. En tidning under distribution, en annan under planering. Budgetarbetet avklarat för den här gången. Det har infunnit sig en liten tristess i tillvaron på jobbet. Det finns naturligtvis en massa "borde" och en del "måste" men några dagars respit kan vara på sin plats. Helst vill jag bara flexa ut och åka hem och kura framför TV:n eller med en bra bok.

Fast det är inte så mysigt hemma heller. Det blir skönt när visningarna är över, så att vi kan ta fram litet adventsprylar och ljus. Jag brukar älska första advent och att pynta fredagen innan men i år får jag lägga band på mig!

Över 1 200 personer har kikat på vår annons på Hemnet, under sex dagar. Många "klick" har vi själva och våra vänner förstås åstadkommit men det känns ändå litet positivt! För inte har vi gått in över tusen gånger!

Önskar att det vore april nu!

måndag 22 november 2010

Besiktning - check!

Så var besiktningen av huset avklarat - utan några som helst problem! Inga fuktskador, inga vattenskador, inga svåra fel... bara några små helt normala petitesser, som att dörrarna inte är helt täta, kommer att anges i protokollet. Herregud, vad skönt! Då bockar vi av detta i vår mentala att göra-lista!

ASIH - check! Även detta kan nu bockas av. En ASIH-doktor och sköterska kom till mamma i dag och skrev genast ut inhalator för att underlätta hennes andning. De verkade jättebra, tyckte mamma. Skönt! Hon har fått telefonnummer så att hon kan ringa dygnet runt och de tar från och med nu över all vård. Läkaren kommenterade att doktorn på KS hade skrivit att det var ett önskemål från anhörig. Ja, det är väl inget konstigt att man vill ha det bästa till sin mamma?

På eftermiddagen var jag och tiotalet ungdomar och tittade på en 27 kvadratmeter stor etta i Hässelby Strand. Den låg på sjunde våningen och var riktigt ljus tack vare stort fönster och balkongdörr. Den behöver litet målningsarbeten i köket men var i övrigt helt OK. Det enda jag undrar över är hur dottern - om hon skulle få den - ska få in sin gigantiska säng?! Den kommer att ta upp stor del av rummet! Och hur ska hon få upp den till sjunde våningen? Lyan kändes dock mer som en lägenhet än vad min etta på Aprikosgatan gjorde och framför allt hade den här en balkong!

Nu håller vi tummarna för att hon får den eller någon annan lägenhet! Sakta men säkert kan vi bocka av alla "måsten". Check!

söndag 21 november 2010

Hemmavid

I dag har jag inte varit utanför dörren - mer än till förrådet! Det har regnat hela dagen och det är fullständigt genomgrått. Rätt skönt att bara gå hemma och skrota; rensa litet i skåp och förbereda morgondagens besiktning. Den känns nervös! Tänk om besiktningsmannen hittar någon fuktskada...

Mamma lät inget pigg på telefonen. Man undrar litet över tidsperspektivet. Tänk om det värsta händer redan före jul...
Deppade litet när jag satt och tittade på gamla foton. Kreta 2006 - åh, vad smal jag var! Det är ju sådär jag trivs och vill se ut! Hur ska jag orka nå dit igen? Det är oändligt svårt att komma igång just nu.

Hittade dock också ett gulligt foto på ungarna från den tid då det begav sig och de åkte med på semestrar. Vi har haft så många härliga resor med dem och deras kompisar! Vart tog åren vägen???

lördag 20 november 2010

Familjen forever

En gråslaskig lördag inleddes med att jag vaknade tidigt (!), slappade framför TV:n och läste tidningen innan jag drog i väg till Barkarby för att inleda julklappshandlingen. När jag företrädesvis köpt klappar från mamma och pappa till barn och barnbarn, åkte jag över till dem och pratade en stund. Mamma blir litet piggare när man är där; hon anstränger sig väl och får annat att tänka på.
Hon hade kommit på att hon blivit sämre och tappat aptiten sedan hon slutade med en kortisontablett och då kom jag på att läkaren sagt att hon skulle börja ta den igen om hon fick biverkningar. Förhoppningsvis blir hon litet piggare med den enkla åtgärden.

Sedan röjde jag ut ett antal lakan, dukar och gardiner som sönerna snällt nog körde till Lövsta. I går sålde sonen också sin guldhamster Gertrud. Det blev litet tomt men samtidigt måste någon ha ork och tid att bry sig om och stimulera husdjur...

I kväll ska alla barnen vara hemma och äta tacos. Det blir mysigt med en familjeträff för en gångs skull! Familjen är viktigast av allt!

fredag 19 november 2010

Sorgsen summering

Mamma mår verkligen inte bra nu. Inte pappa heller. Det är riktigt sorgligt. Hon hostar, har ont och svårt att andas. Han håller på att förlora sin livskamrat. Det var tungt att hälsa på i dag. Hon hade visserligen fått hostmedicin men när hon själv erkänner att hon mår så dåligt förstår jag hur illa det är. Till och med pappa sade - på tu man hand - att hon bara blir sämre. Jag klappade om honom och sade att det inte är så konstigt om han blir trött och deppig just nu och att det är jättejobbigt att leva så nära någon som är så sjuk.

Längtar bara till på måndag då ASIH kommer hem till dem - det känns så skönt om de som specialister kan "ta över". Nu, när jag pratar om vår julshopping, säger hon bara "vi får se". Hon höjer priset på de julklappar jag ska köpa, hon skänker bort potatis och soya, hon och pappa ska för första gången på 50 år inte ge varandra någon bröllopspresent - hon börjar nog nå gränsen där hon inte vill leva längre.

Jag försöker peppa henne så att hon ser delmålen; guldbröllopet den 10 december, julen, Kjelles 60-årsdag, vår flytt... Men försämringen går så fort. Det går så fort nu. Och det är så sorgligt.

Inte ens de inspiratörer jag har hört på Säkerhetsdagarna i dag; Rune "Löparlarsson" Larsson, Robert Karjel och förbundskapten Erik Hamrén, kan få mig att komma över känslan av sorg. 

torsdag 18 november 2010

Tradig trötthet

Tröttheten är massiv. Jag är så trött att jag kan sitta på min arbetsstol och nästan somna. Har det inte varit så här rätt länge nu? Måste finna tid och köpa ett paket rosenrot och se om jag kan pigga på mig. Det är inte roligt att vara så här mördande trött. Jag kan själv se på mina ögon hur trött jag är, fast jag sover rätt bra på nätterna nu.

ASIH ringde återbud till mamma i dag, doktorn kunde inte komma ifrån. Hon låter nere och hostig, så jag ringde lungdagvården. Det var trevliga systern med namnet som är omöjligt att uttala som ringde tillbaka och bäst av allt var att hon direkt ringde mamma efter vårt samtal. Hon skulle konsultera en doktor för att se om de kan ge någon medicin som hjälper mot smärtan och andnöden. Om inte annat så tror jag att mamma blir litet piggare och lugnare när sjukvården bryr sig om henne litet mer.

Doktorn som mamma träffade senast var borta så jag kunde inte få prata med honom på ett par veckor men nu kommer ASIH på måndag, så i bästa fall får hon en bra doktor där, som även vi anhöriga kan prata med.

Så mycket har jag ju läst mig till att mamma har rätt till all smärtlindring och annan hjälp hon kan få i slutskedet.

Nu hotar meteorologerna med oväder men jag måste hinna ta henne på julshopping och middag på Josefs innan det är för sent. Det är en mång-mångårig tradition som jag absolut vill att hon ska få uppleva en (med största sannolikhet) sista gång. Och som jag också vill uppleva. En sista gång.

onsdag 17 november 2010

Sorgligt och spännande

På förmiddagen publicerades vårt hus på Hemnet. Det känns otroligt märkligt att kika in i sitt eget hus! Och att se sin brors hus och bil på några av bilderna! Samtidigt följer vi en budgivning på ett mindre hus i sämre skick på en granngata, som i dag steg upp till 2850 000 kronor. Åh, måtte vårt också sticka i väg i pris!

Mamma mår inte bra. Det hörs på hennes röst. Hon har ont, svårt att andas och låter nere. Pappa gnäller för att hon hostar hela tiden och hon har svårt att sova. Jag försöker muntra upp och få henne att hålla ut till i morgon, när ASIH kommer. Vad betyder det här; blir det bara mer och mer vätska? Växer tumörerna snabbare? Kommer hon att kvävas till döds? Vad kan läkarna göra för att lindra hennes plågor?

Lever i en tillvaro som är så otroligt sorglig men samtidigt spännande just nu. Och jag är oändligt trött!

tisdag 16 november 2010

Märklig känsla

Det är en märklig känsla att se förslag på objektbeskrivning och annonser på sitt hem sedan tjugo år. Men det ser fint ut och det låter bra! Hoppas nu bara att någon vill bo här...

Samtidigt mår jag dåligt över det faktum att vi sätter mellanbarnet litet på pottan nu. Tanken är ju att han ska flytta in i vår lägenhet i Hässelby så småningom. Nu kanske han inte vill det - nu kanske han vill flytta med oss till Sundbyberg? Samtidigt är lägenheten i Hässelby så himla fin... ett perfekt första boende nära tunnelbanan. Men då måste ju också dottern finna något som hon trivs med... Kanske gör vi fel som flyttar redan nu? Vi skulle kanske hållit oss till de ursprungliga planerna att bo kvar tills yngsta sonen tagit studenten? Kommer någon av våra barn känna sig förfördelad? Det är ju verkligen något man inte önskar. Jag vill ju att de alltid ska känna sig välkomna hemma och att vi alltid har velat dem allt det bästa. Kanske gör vi fel? Den tanken finns där - just ur det perspektivet.

Samtidigt ville jag ju inte vänta för länge med en flytt. Det är en lärdom jag dragit av mina föräldrar, som bodde kvar i villan alldeles för länge. När de väl tog steget till lägenheten konstaterade de att de skulle gjort det för länge sedan och nu fick de bara njuta av två år tillsammans i centrum. Mamma lär aldrig mer komma ner dit för egen maskin.

Blev ledsen när jag pratade med henne i dag. Hon har ont och svårt att andas. Hon har dessutom svårt att prata och hostar till i varje ord. Tur att ASIH kommer dit på torsdag. Vi pratade länge, planerade den femtioåriga bröllopsdagen och hon ville informera om deras ekonomi - så att vi vet sedan. Men jag tror hon blev litet gladare under samtalet.

Det märks så tydligt att hon vill avsluta saker och ting, så att ingenting blir hängande i luften den dag det är dags. Det går inte en dag utan att jag tänker på den dagen...

måndag 15 november 2010

Utan dagsljus

I dag har det inte varit ljust över huvud taget. Det har regnat och varit mörkt från morgon till kväll. Litet typiskt - kan man tycka - när huset skulle fotograferas. Det blev sovmorgon för mig... Eller sovmorgon är väl fel ord. Det skulle fiffas inför fotograferingen. Handdukar bort, några hopvikta handdukar i tvättstugan skulle fram, morgonrockar gömmas, sladdar döljas, sängar bäddas med överkast, tvål, diskmedel och böcker tas bort och hamstern flyttas.

Dagen blev helt förryckt. Jag är van vid att vara på jobbet kvart över sju och kom i dag dit vid halv nio. Och genast var det nödbudgetmöte. Sedan korrläsning, webbpublicering, ett till nödbudgetmöte, ny korrsväng, tryckgodkännande och hemfärd med köer. Nu ska jag signera massa bankpapper så att vi får loss handpenningen i morgon.

Fotograferingen har skett, oavsett vädret. Det känns otroligt opersonligt när man läser utkastet till objektbeskrivningen - men det är väl så det ska vara. Sakta men säkert återgår hemmet till det vanliga "förfallet".

Och så fick jag en tår i ögat i bilen på vägen hem. Mamma har kommit in i något slags tillstånd där hon ska ge bort allting eftersom hon inte har användning av det. I helgen fick jag en parfym (för hon kommer inte behöva den något mer) och en ugnstermometer. Nu hade hon kommit på att jag ska få mjöl, socker, matolja och soya - för hon kommer ju inte laga någon mer mat. Det gör mig så himla ledsen; för hon har ju rätt - men det känns hemskt att hon ska göra "rent hus" redan nu.

På torsdag kommer i alla fall en representant från ASIH Bromma till henne för ett introduktionsmöte och det känns bra. Pappa gav sig ut och körde bil i dag, nu är han så pass bra i höften att han kan börja gå utan kryckor - det känns märkligt att se, efter så långt tid med dessa förbaskade kryckor!
Alltid något en grå tråkig måndag i november 2010.

söndag 14 november 2010

Vin och vänner

Svårt att sova, mycket att göra. Det sammanfattar tillvaron rätt bra. Var snabbt uppe på lördagsmorgonen och började röja ännu mer. En snabb sväng till Vällingby för att handla en fars dagspresent till pappa och stora sockor, mössa och vantar till mamma. Hon ska få komma ut i rullstol! Vi ska göra vår traditionella julhandel även om den mest blir symbolisk.

Hem igen och skänka bort en TV till grannen och en till Läkarmissionen innan färd till Lövsta, där ännu en fylld baklucka kunde tömmas.
Måla på litet skavanker i hallen och plocka bort litet mer bråte. Sätta ut rosor i vaser. Och sedan åka till goda vänner på vindragning. Det bjöds paella och rödvin, mycket gott. Vi fick dock åka hem tomhänta.

Klockan två i natt kom jag på att vi måste tömma barskåpet och fixa litet mer i badrummen före måndagens fotografering. Sedan blir det fars dagsfirande hos pappa och litet korrekturläsning innan den nya veckan börjar!

fredag 12 november 2010

Röjig fredag

Nu gör jag något som jag mycket sällan gör. Jag sitter med en GT framför mig.

Jag är helt slut, efter denna vecka av inferno. I går morse halv fem var jag uppe och plockade ner foton och direkt när jag kom hem i kväll - efter ett jobbigt men intressant budgetmöte, en massa skvaller om artikeln i Journalisten, korrekturläsning av hela tidningen och mycket annat - fortsatte röjandet.

En del av det som kan ligga i flyttkartonger till flytten har packats, mer som ska till Lövsta har staplats, växter har slängts och de flesta lösa föremål har stuvats in i skåp eller lådor.

Medan AIK ska byta tränare igen - vår egensinniga skotte har kastat in handduken - och socialdemokraterna genomgår en gigantisk kris - där partiledningen ställer sina platser till förfogande - har vi vårt eget kaos här hemma. Det gäller att hålla ordning på alla grejor i detta skede.

Det jobbiga är att fotograferingen sker på måndag och sedan är det en och en halv vecka tills visningen. Vissa saker ska fram och tillbaka i vändor. Men... allt går!

I dag har jag haft kontakt med besiktningsfirman kring kravet på stege och pris, samt med städfirman om pris, skatteavdrag och tidpunkt för städning. Det känns som om vi har hyfsad koll, trots allt. Nu gäller det att alla ungdomar är med på noterna och ställer upp också (inga problem med yngsta, tack för all ovärderlig hjälp!) så att vi verkligen får ut så mycket som möjligt för huset!

Mamma lät litet låg i dag. Dag ut och dag in sitter hon där i lägenheten. I går var en representant från stadsdelsförvaltningen hos henne för att kontrollera att hon inte ljög om sina problem att röra sig. Nu väntar vi bara beslut om färdtjänst för rullstol, så kanske hon kan komma ut litet.

I går var jag i Lidingö Centrum på lunchen för att leta efter fars dags present till pappa och några stora sockor till mamma, som hon kan han på fötterna när hon ska luftas i rullstol. Jag hittade inget av det jag önskade. Däremot började jag inköpen till mormors julklapp.

Det måste bli en snabb sväng till Vällingby i morgon förmiddag, direkt när affärerna öppnar, för att försöka hitta det jag söker! Nu ska jag sippa på min GT och kolla Idol samt svimma framför tv:n...

torsdag 11 november 2010

Trött men nöjd

I dag är jag trött. Det har varit mycket surr några dagar nu. Som pricken över i avslutades jobbdagen med ett tufft budgetmöte. Känns inte så roligt att vara ansvarig för en tidning som inte går så bra.

Gårdagen var i så fall roligare, då jag var på jurymöte i kategorin Årets Snabbmat i tävlingen Arla Guldko. Det är jag och två kända kockar samt två representanter för Arla som ingår i juryn och finalen går av stapeln i Vinterträdgården på Grand Hotel den 7 april. Det ska bli en spännande process.

Nu börjar maken oroa sig över alla kostnader; det är besiktning för 13 000 och storstädning för 2 800 kronor och... så... vidare....

onsdag 10 november 2010

Lägenhetsinnehavare

Jaha, så var det klart. Dagen har varit ett inferno av telefonsamtal, sms, mejl och frågeställningar. Jag smsade maken kl 9.37 och frågade varför mäklaren inte ringde. Då hade maken redan varit i kontakt med banken. Bara minuter efter började cirkusen. Mäklaren ringde och sade att köparen hade accepterat vårt bud, kontrakt skulle skrivas kl 17.30 på kvällen och han skulle direkt ringa sin kollega i Vällingby för att sätta igång vår försäljning. Sedan har det varit samtal med banker och mäklare hela dagen.

Strax före lunch kom artikeln om förra arbetsplatsen ut på webben och med vindens hastighet spred sig nyheten på nätet och via mun mot munmetoden.

Innan kvällen kom hade vi lånelöfte. En snabb middag på Serrano och träff med mycket trevliga säljare kl 17.30. De flyttar ironiskt nog till Hässelby Strand den 8 april.

Vi undertecknade kontrakt och en hel rad andra handlingar innan vi ilade hem och tog emot nästa mäklare. Herregud, vad unga mäklare är! Han gick runt och tittade och såg rätt gillande ut. Framför allt trodde han att köket och naturligtvis badrummet kommer att höja priset. Han tror att vi kommer få ut åtminstone 2 500 000 kronor och eventuellt mer. Vi lägger dock utgångspriset på 2 275 000 och hoppas på budgivning. Hans arvode är 2,79 %.

Nu är processen igång. I morgon ska vi få förslag på objektsbeskrivning, på måndag kommer fotografen och så ska vi på bankbesök. På tisdag eller onsdag blir det besiktning och energibesiktning (13 000 kronor) och på onsdag kommer annonsen ut på hemsidorna. Veckan efter kommer annons ut i lokaltidningarna och visningarna blir den 28 och 29 november. Där sprack glöggträffen den första advent...

Han kände till området väl - hans svärföräldrar bor i en av våra längor! Men viktigast av allt; han var väldigt positiv och hade över 250 namn på en intresselista, människor som uttryckt önskemål om att bo i Kälvesta, Flysta, Spånga, Vinsta. Hoppas att någon av dem hugger direkt!

Nu hoppas jag på en lugn och skönt nattsömn för en gångs skull!

Spänningen stiger

Det ska erkännas att man inte sover särskilt gott på nätterna just nu. Det är många tankar som mal genom huvudet. Klart är i alla fall att Rökerigränd 9 är lägenheten vi vill ha. Men förstås inte till vilket pris som helst. Måtte åtminstone den biten bli klar i dag! Maken ska kontakta banken direkt på morgonen, så att vi får igång den processen också. Sedan måste jag ordna städning och fönstertvätt till visningen...

I dag kommer Journalisten ut. Det är med stor spänning jag väntar på reaktionerna. De lär väl mest komma från kollegorna här och från de tidigare kollegorna men ändå! Det borde skvätta över en hel del negativa effekter på vår despot till tidigare chef. Hon som började samma dag som jag slutade har klappat ihop och är sjuk. Hon har stängt av alla telefoner och vill absolut inte gå tillbaka till kontoret. Låt mig konstatera att det bara bekräftar allt som står i artikeln och säger mer om arbetsplatsen än om henne!

Nu är verkligen spänningen oliiiiidlig, som Peter Harrysson skulle ha sagt. 

tisdag 9 november 2010

Det är nära nu

I årets första snöstorm tog jag mig till Sundbyberg och mötte maken och yngsta sonen på McDonald's för en snabb middag innan det var dags att möta mäklaren. Det var vi och ett eller två andra par som skulle komma. Under 25 minuter gick vi runt i vad jag hoppas är vår blivande bostad och insöp ljuset, utsikten, ytorna och möjligheten.

Lägenheten var bättre än vad jag hoppats på och helt klart vår dröm i ett nötskal. Nu väntar vi bara på besked om säljaren nöjer sig med vårt bud och hoppas att vår konkurrent inte matchar det...

Olika tolkning

I går var jag som sagt med mamma på KS. Börjar lära mig att köra rullstol nu, även om det är litet ovant. Jag mötte upp henne när hon kom med sjuktransporten. Först röntgen och sedan väntrummet på lungkliniken. Det finns bara en läkare som mamma inte vill träffa igen, en doktor K. Det var honom hon träffade när hon var på läkarkontroll när vi andra var i Thailand. Efter det besöket bröt hon ihop. Hon tycker inte att han har empati över huvud taget, eftersom han sade rakt ut att sjukdomen var obotlig, läs dödlig.

I går skulle hon träffa en doktor R. Väntan blev lång. Till slut kom en syster och pratade med någon som kommenterade att doktor R var sjuk.
– Ja det stämmer, så du ska träffa doktor K i stället.
– Mamma också? undrade jag.
 – Ja.
Både mamma och den andra kvinnan brast ut i ett unisont "Åh nej". Mamma såg ut som om hon skulle börja gråta. Sköterskorna tröstade.
Båda patienterna var rörande överens om att doktor K var okänslig. Till slut, nästan en timme för sent fick vi så komma in till doktor K. Han var vänligheten själv (förmodligen hade syrrorna hunnit prata med honom om reaktionerna i väntrummet, fast mamma tror att det var min närvaro som bidrog mest).

Det intressanta är dock hur olika man uppfattar doktorns budskap. Mamma hörde "inga förändringar och du behöver ingen cellgiftbehandling". Jag hörde:
–Tumörerna är ungefär lika stora, det är inte så stora förändringar. Men din kropp orkar inte med en tuff cellgiftbehandling, så vi låter det vara som det är. Du har också litet vätska i höger lungsäck som kan bidra till att du är andfådd och får litet ont.

Efteråt var mamma jätteglad och lättad. Jag bedrövad. Men jag tror att jag lyckades utverka ASIH nu i alla fall. Jag underströk att det var det vi kommit överens om på vårdplaneringsmötet (ASIH i kombination med hemtjänst) och att det skulle kännas bättre för oss anhöriga om det var experter på svåra sjukdomar som tog hand om mamma - även om det inte är något fel på distriktssköterskan och husläkaren. Doktor K lovade att skicka remiss till hemsjukvården och en sköterska bekräftade även detta när vi lämnade lokalerna. Nästa undersökning om två-tre månader.

Vill egentligen ringa och prata med läkaren litet mer. Kommer det bara att bli alltmer vätska i lungsäcken - kommer det på sikt vara det som leder till döden, eftersom hon inte kommer att kunna andas? Om hon inte klarar en cellgiftbehandling - hur påverkas hon av eventuella andra komplikationer, som en förkylning?

Men jag får se om jag orkar ringa. Jag vet inte om jag vill höra svaren.

Dagen D

I går kastades jag mellan tvivel och förtvivlan. Efter några timmar på morgonen kände jag att fyran i Solna nog var det optimala, att jag får ge avkall på min längtan till Sundbyberg och min önskan att bo på Rökerigränd. När jag var på sjukhuset med mamma, började mäklarna ringa. Budgivningen var i gång i Solna och kunde vi komma på visning på Rökerigränd under tisdagen? Vi fick välja tid. Det kan komma in fler spekulanter men annars ligger vårt bud för närvarande högst. Om vi fortfarande är intresserade efter visningen och säljaren är nöjd kan vi skriva kontrakt.

På kvällen var det after work med fyra exspjutspetsar, varav en bor på Västra Vägen i Solna. Jag förhörde mig nogsamt om området, vägen från tunnelbanan och allt annat jag kom på.

När jag kom hem vid halv nio på kvällen kände jag att Rökerigränd var det optimala. Hela min magkänsla skriker att det är där jag vill bo. Mamma och två av vännerna menade att en trea på sikt räcker och att det visst går att ha många middagsgäster även i en trea samt att Sundbyberg slår Solna med hästlängder.

Sedan började maken prata om hur vi ska få in dubbelsängen i klädkammaren och då kom tvivlet igen.
Under natten och nu på morgonen har jag börjat känna att vi kanske är galna som planerar en flytt redan nu.

Är jag beredd att lämna min komfortzon? Jag menar; jag har ju inte rört mig många meter sedan jag var 15 år om man bortser från mina utlandsvistelser/resor. Familjen flyttade till Vidholmsbackarna 1977, jag till Aprikosgatan 1980, till Abiskovägen 1988, vidare med maken till Maltesholmsvägen 1988 och så till Björnskogsgränd 1991.

Vi har två ungdomar kvar i hemmet och för mig får de bo kvar hur länge de vill. Vi har dottern på två kilometers avstånd, föräldrarna på två kilometers avstånd, bror med familj som grannar. Hur tänker vi? Borde vi kanske vänta?

På bussen på morgonen träffade jag en kollega som bor i Sundbyberg. Hon blev eld och lågor och beskrev Sumpan som himmelriket med alla butiker, restauranger, kaféer, pubar och invånare. Det är verkligen småstadskänsla, där man till och med hälsar på varandra. Det är enkelt att gå ut och ta ett glas vin efter maten, om man inte vill äta ute. Känns lägenheten för trång, går man bara ut och sätter sig på ett fik...

Förvirringen är total, samtidigt är det litet av Dagen D. I kväll klockan 17.30 ska vi träffa mäklaren och eventuellt de andra som lagt bud, för att titta på lägenheten och mäta hur vår dubbelsäng får plats i klädkammaren och om vår soffa får plats i vardagsrummet.

måndag 8 november 2010

Värsta våndan

Snart ska jag bege mig medelst buss och buss till KS för att möta mamma, som ska på röntgen och läkarbesök. Det är stor vånda. Man undrar alltid vad man ska få höra. Och jag hör på mamma att hon är sämre. Hon är mer andfådd och hostar mer igen.

Snart ska väl någon mäklare ringa också. Det är stor vånda. Just nu känns det som om vi lägger ner det här för stunden. Ingen av de två lägenheterna är perfekt. Jag vill ha den stora men jag vill att den ska ligga i Sundbyberg.

Den här veckan publiceras artikeln i Journalisten. Det är stor vånda. Vilka blir reaktionerna? Kommer jag att ständigt ha någon flåsandes i nacken nu? Vedergällning kommer inte bokstavligt men eventuellt yrkesmässigt.

Den här veckan ska också budgeten version 2 vara klar. Det är stor vånda. Mina bitar är klara men tyvärr har min kollega inte hunnit med sina bitar. Och vi är ansvariga tillsammans.

Det är  litet mycket vånda just nu.

söndag 7 november 2010

Lägenhet eller läge

Åh, vi skulle inte ha åkt på visningen i Solna. Det var en perfekt lägenhet; bra balkong, fina badrum, fyra lättmöblerade rum. Men den saknade läget. Visst, det kanske bara är fem minuter till Solna centrum men det är inte centralt. Det är inga affärer precis nedanför, inget fik, inget att titta på.


Nu känner jag mig bara ledsen.

Och inte ens utgången i Allsvenskan fick jag rätt om. Malmö vann. Helsingborg hade varit värdiga vinnare.

Rensning och rening

Efter fredagskvällens jättemysiga kväll hos goda vännerna var det i går dags för rensning av förrådet under trappan. Det blev så rent och snyggt! Sedan gick jag lös på en av mina garderober. Det blev en vända till Lövsta och det lär bli en vända även i dag.

Efter rensningen var det färd till Sundbyberg och en fika på stamfiket, som riskerar att bli vårt andra hem... OK, lägenheten ligger i markplan vid entrén och direkt över fiket på baksidan och man hade kunnat önska att den skulle ligga litet högre upp men mitt största problem är att det inte är en fyra. Jag får försöka tänka framåt. Och vi har ju inte köpt den ännu heller.

Jag försökte sedan få fram när vi köpt våra köksmaskiner och tvättmaskin/tumlare. När jag satt och läste i mina gamla almanackor drabbades jag av lätt depression. För bara fyra år sedan vägde jag nästan tio kilo mindre. Det är möjligt att jag då vägde litet för litet men nu måste jag gå ner åtminstone fem kilo! Jag mår verkligen inte bra av att väga så här mycket!

På kvällen, när alla andra åt allahelgonamiddagar och hade halloweenfester (en vecka för sent!) tog maken och jag en motionspromenad, innan vi bara slappade framför tv:n. I väntans tider...

lördag 6 november 2010

Skräckblandad förtjusning

Mycket populär förening med svårslaget läge precis intill Nybergs torg i hjärtat av Sundbyberg. Mycket god ekonomi med flertalet större avgiftsänkningar genomförda. Mycket nära T-bana, pendeltåg, buss, affärer och barnomsorg.

Antal rum: 3 rum + kök
Boarea: 88,5 kvm
Samtliga väggar tapetserades och tak målades -04.

KÖK
Köket är ljust och fint med köksluckor i vitt med ram och beslag i ofärgat trä. Vitt kakel mellan kökets över och underdel. Gott om förvaring samt bra arbetsytor. Vitvarorna består av kyl och frys i fullhöjd, spis och diskmaskin alla från -95 (Bosch). Utöver detta så installerades en inbyggnadsmikrovågsugn från Husqvarna -06 samt en ny spisfläkt -10. Matplatsen rymmer enkelt ett bord med tillhörande sex stolar. Tapetserade väggar i gul kulör samt ljus marmorerad plastmatta.

VARDAGSRUM
Mycket stort och lättmöblerat vardagsrum. Parkettgolv i ek samt ljus beige randig tapet. Från vardagsrummet nås den halvmåneformade balkongen (västläge) med utsikt över det mycket mysiga Nybergs torg. Från vardagsrummet nås även den minsta sagt generösa klädkammaren med fyra garderober. Detta är en klädkammare som utan tvekan kan brukas/göras om till ett extra sovrum om behovet skulle finnas.

SOVRUM 1
I sovrummet intill vardagsrummet "kläs" väggarna av en pistage färgad tapet. Parkettgolv i ek.

SOVRUM 2
Blå tapet samt fondvägg i beige tapet. Parkettgolv i ek.

BADRUM
Stort och vitkaklat badrum med ett antal beigea kakel samt gul våtrumsatta. Badrummet är utrustat med tvättmaskin (Electrolux -07) torktumlare (Cylinda -04), vägghängd wc, handfat, tvättho, vattenburen handdukstork, vädringsfönster, badkar .

HALL
Rymlig hall med gott om yta, ljus beige randig tapet samt parkett i ek på golvet. Säkerhetsdörr.

Begärt pris: 2 395 000 kr Utgångspris
Avgift: 4 092 kr/mån inkl värme, VA och Kabel-TV

Det är inte dröm-drömlägenheten men det är dröm-drömläget. Man kan lägga in laminatgolv i köket, byta ugn och diskmaskin och kanske kyl/frys. Man kan ta bort badkaret och sätta in duschkabin och helst lägga värmeklinkersgolv i badrummet. Sedan är det kanske någon tapet som måste bytas. Hade helst velat ha en fyra - men vad tusan; det är ju precis här vi vill bo!

Annonsen lades ut i går. Någon hann lägga 2 900 000 i bud, innan vi slog till med tre miljoner. Nu väntar vi.

fredag 5 november 2010

Fjärilar i magen

Artikeln blir jättebra. Har läst den i nästan färdigt skick nu. Åh, herregud, vad bra det känns! Fast en av mina forna kollegor har fått ett samtal från hemligt nummer med någon som bara andades och sedan lade på luren... ??? Är han så barnslig?

Och så kanske vi ska ge bud på en lägenhet. Bästa läget, inte så stor tyvärr men ett köp för framtiden i så fall. Pulsen går på högvarv just nu!

Lugnet lägger sig

Det är över nu. Fotograferingen som förföljt mig hela veckan. Vi var tio före detta anställda som slöt upp och blev fotograferade på centralen i går. Utanför rustades det för världskrig; det skulle bli ishockeyderby så hela stan var belägrad av polisbussar, polishästar och helikoptrar. Synd att man inte kunde gå på matchen! AIK vann i alla fall betryggande!

Efter fotograferingen fick vi ett skelett till manuset och det var inte en journalistiskt briljant text men det var innehållsrikt och bra uppbyggt. Med några fler citat och gruppbilden blir det en tung känga mot berörd person. Journalisten berättade att vår historia var det största samtalsämnet på Journalistens redaktion, alla pratade om den arbetssituation vi haft. Det känns så skönt!

Primewine hade pressträff och en representant för ett sydafrikanskt vinhus skulle visa sabrering med ett vinglas. Vi var fyra från gänget som gick dit och provsmakade några av vinerna och åt litet tilltugg. Ett mycket trevligt avslut.

I dag är det halv arbetsdag, så det blir ett besök hos föräldrarna och sedan middag hos goda vännerna i Solna. Det är också allahelgonahelgen, så vi ska tänka en stund på de som fattas oss.

torsdag 4 november 2010

Olydnad eller civilkurage

I dag ska det ske. Jag och ett antal andra före detta kollegor ska träffa tidningen Journalisten för fotografering och några fler citat. Trots att det nästan är ett år sedan jag lämnade "Dårhuset" får jag en oro och olustkänsla i kroppen. Inte för att jag ska träffa alla vänner, utan för att alla sjuka minnen kommer tillbaka och för att jag undrar vilka reaktionerna blir.

Vår före detta chef kommer att koka över vår oförskämdhet att skvätta smuts på honom, han kommer att triggas över vår "olydnad" och illojalitet och han kommer att sprida skit om oss. Han förminskar som vanligt våra känslor. Det är oss det är fel på medan han själv naturligtvis är ofelbar och utsatt för oförskyllda anklagelser. Men han borde förstås ägna sig åt att försöka släcka de eldar vi tänder.

För jag vill se det som att vi som ställer upp har civilkurage. Det han gör är inte bara orätt - det är fegt, vidrigt och regelvidrigt. Och då måste vi som orkar och känner oss manade ta den striden. Missförhållandena ska inte mörkas. De ska fram i ljuset. Så väljer jag att se det. Och jag står för vartenda ord jag har sagt.

onsdag 3 november 2010

Gräsänka

I hela mitt vuxna liv, åtminstone sedan jag var 27 år, har jag levt med en man som jobbat skift. Från början var det natt, halvnatt, kväll och dag och senare ett par kvällar i veckan. Sedan en tid jobbar han bara dagtid. Det är litet märkligt. Jag har gått på fester, födelsedagar, begravningar och till och med bröllop själv eftersom maken jobbat. Det har varit en rätt tuff omställning att alltid ha honom hemma. Han vet om det; jag har alltid sagt att jag uppskattar mina kvällar själv hemma. Först för mig själv och sedan under många år, tillsammans med barnen. Det har på något sätt varit en livsstil.

Nu tänker jag inte på att han är hemma varje kväll längre men i går var han bortrest på jobbkonferens och det blev en sådan där skön kväll hemma för mig själv igen. Ena sonen var med kompisar och andra var på sitt rum. Jag hann dammsuga, äta lätt, sitta vid datorn, kolla en massa TV-program som jag missat och kunde bara vara. Det var njutbart på något halvunderligt sätt.

Annars ägnas mycket av tiden åt torsdagens fotografering av exspjutspetsar. Jag har försökt få ihop så många som möjligt till fotograferingen och journalisten själv ringde och berättade om mötet med förra arbetsgivaren. Han ville inte bemöta anonyma anklagelser, det hade varit lågkonjunktur så han hade fått säga upp några och de kanske var bittra osv. Hela affären ger mig fjärilar i magen! Skönt när artikeln är tryckt och allt är uppe på bordet så att vi kan gå vidare!

tisdag 2 november 2010

Energikick

Lättstekt yellowfin tonfisk med syrad blomkål, halstrad pilgrimsmussla toppad med Kalixlöjrom samt en terrin på rökt salmalax och ljummen skaldjursvinaigrette.

På det amerikansk striploin med en korv smaksatt med äpple och enrisrökt sidfläsk samt kantarellfylld spetskåldolme (eller en himmelsk fisk) med potatispuré smaksatt med brynt smör och rödvinssås samt Dekonstruerad Rocky Road (chokladkaka med baileyfudge, marschmallowstoppar, och en massa annat gott). Till detta Codorniu Pinot Noir Brut, Robert Mondavi Private Selection Pinot Noir och Nederburg Noble Late Harvest i glasen. Jag dör. Det var nog nästan så nära mathimmelriket man kan komma. All heder åt mina kollegor som arrangerat en sådan pangtillställning med denna enormt goda mat. #Restauranggalan

Dessutom hade jag finfina bordsplaceringen vid Rocklunda arenas supertrevliga köksmästare, vinnaren i kategorin "Årets framtidslöfte" med representanter från Blåsingsborgs Gårdshotell och representanter från nominerade Bondens Skafferi. Zinat Pirzadeh gjorde sin roll som konferencier bra och Oskar Linnros framförde tre kanonlåtar. Det var första gången på länge som jag faktiskt kände för att hänga med på efterfesten.

Fast i dag är jag glad att jag inte gjorde det! I stället mötte jag upp sonen, som kom från köket och varit med och fixat den fantastiska efterrätten - och åkte hem. Se den kvällen gav en energikick!

måndag 1 november 2010

Victory

Det blev kamp hela vägen in i kaklet men AIK tog tre viktiga poäng mot Elfsborg under söndagskvällen och håller sig därmed med största sannolikhet kvar i allsvenskan! Härligt och sorgligt på samma gång. Det var sista hemmamatchen i år och det blir alltid litet tomt efteråt. Nu måste man vänta till försäsongsmatcherna i februari...

Mer vinster blir det i kväll då en massa vinnare koras på Restauranggalan på Grands Vinterträdgård. Ska bli spännande att vara med och jättekul att få äta efterrätten, som sonen varit med och gjort. Kommer också få gratulera en person som jag intervjuat under året och som blir vinnare i en av kategorierna!

Vinstens sötma är ljuv och förhoppningsvis drar vi gamla exspjutspetsar också en vinstlott  nu, när Journalistens journalist i bästa fall gör ett riktigt bra reportage om förhållandena på förra arbetsplatsen.