Tröttheten är massiv. Jag är så trött att jag kan sitta på min arbetsstol och nästan somna. Har det inte varit så här rätt länge nu? Måste finna tid och köpa ett paket rosenrot och se om jag kan pigga på mig. Det är inte roligt att vara så här mördande trött. Jag kan själv se på mina ögon hur trött jag är, fast jag sover rätt bra på nätterna nu.
ASIH ringde återbud till mamma i dag, doktorn kunde inte komma ifrån. Hon låter nere och hostig, så jag ringde lungdagvården. Det var trevliga systern med namnet som är omöjligt att uttala som ringde tillbaka och bäst av allt var att hon direkt ringde mamma efter vårt samtal. Hon skulle konsultera en doktor för att se om de kan ge någon medicin som hjälper mot smärtan och andnöden. Om inte annat så tror jag att mamma blir litet piggare och lugnare när sjukvården bryr sig om henne litet mer.
Doktorn som mamma träffade senast var borta så jag kunde inte få prata med honom på ett par veckor men nu kommer ASIH på måndag, så i bästa fall får hon en bra doktor där, som även vi anhöriga kan prata med.
Så mycket har jag ju läst mig till att mamma har rätt till all smärtlindring och annan hjälp hon kan få i slutskedet.
Nu hotar meteorologerna med oväder men jag måste hinna ta henne på julshopping och middag på Josefs innan det är för sent. Det är en mång-mångårig tradition som jag absolut vill att hon ska få uppleva en (med största sannolikhet) sista gång. Och som jag också vill uppleva. En sista gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar