fredag 19 november 2010

Sorgsen summering

Mamma mår verkligen inte bra nu. Inte pappa heller. Det är riktigt sorgligt. Hon hostar, har ont och svårt att andas. Han håller på att förlora sin livskamrat. Det var tungt att hälsa på i dag. Hon hade visserligen fått hostmedicin men när hon själv erkänner att hon mår så dåligt förstår jag hur illa det är. Till och med pappa sade - på tu man hand - att hon bara blir sämre. Jag klappade om honom och sade att det inte är så konstigt om han blir trött och deppig just nu och att det är jättejobbigt att leva så nära någon som är så sjuk.

Längtar bara till på måndag då ASIH kommer hem till dem - det känns så skönt om de som specialister kan "ta över". Nu, när jag pratar om vår julshopping, säger hon bara "vi får se". Hon höjer priset på de julklappar jag ska köpa, hon skänker bort potatis och soya, hon och pappa ska för första gången på 50 år inte ge varandra någon bröllopspresent - hon börjar nog nå gränsen där hon inte vill leva längre.

Jag försöker peppa henne så att hon ser delmålen; guldbröllopet den 10 december, julen, Kjelles 60-årsdag, vår flytt... Men försämringen går så fort. Det går så fort nu. Och det är så sorgligt.

Inte ens de inspiratörer jag har hört på Säkerhetsdagarna i dag; Rune "Löparlarsson" Larsson, Robert Karjel och förbundskapten Erik Hamrén, kan få mig att komma över känslan av sorg. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar