Olika tolkning

I går var jag som sagt med mamma på KS. Börjar lära mig att köra rullstol nu, även om det är litet ovant. Jag mötte upp henne när hon kom med sjuktransporten. Först röntgen och sedan väntrummet på lungkliniken. Det finns bara en läkare som mamma inte vill träffa igen, en doktor K. Det var honom hon träffade när hon var på läkarkontroll när vi andra var i Thailand. Efter det besöket bröt hon ihop. Hon tycker inte att han har empati över huvud taget, eftersom han sade rakt ut att sjukdomen var obotlig, läs dödlig.

I går skulle hon träffa en doktor R. Väntan blev lång. Till slut kom en syster och pratade med någon som kommenterade att doktor R var sjuk.
– Ja det stämmer, så du ska träffa doktor K i stället.
– Mamma också? undrade jag.
 – Ja.
Både mamma och den andra kvinnan brast ut i ett unisont "Åh nej". Mamma såg ut som om hon skulle börja gråta. Sköterskorna tröstade.
Båda patienterna var rörande överens om att doktor K var okänslig. Till slut, nästan en timme för sent fick vi så komma in till doktor K. Han var vänligheten själv (förmodligen hade syrrorna hunnit prata med honom om reaktionerna i väntrummet, fast mamma tror att det var min närvaro som bidrog mest).

Det intressanta är dock hur olika man uppfattar doktorns budskap. Mamma hörde "inga förändringar och du behöver ingen cellgiftbehandling". Jag hörde:
–Tumörerna är ungefär lika stora, det är inte så stora förändringar. Men din kropp orkar inte med en tuff cellgiftbehandling, så vi låter det vara som det är. Du har också litet vätska i höger lungsäck som kan bidra till att du är andfådd och får litet ont.

Efteråt var mamma jätteglad och lättad. Jag bedrövad. Men jag tror att jag lyckades utverka ASIH nu i alla fall. Jag underströk att det var det vi kommit överens om på vårdplaneringsmötet (ASIH i kombination med hemtjänst) och att det skulle kännas bättre för oss anhöriga om det var experter på svåra sjukdomar som tog hand om mamma - även om det inte är något fel på distriktssköterskan och husläkaren. Doktor K lovade att skicka remiss till hemsjukvården och en sköterska bekräftade även detta när vi lämnade lokalerna. Nästa undersökning om två-tre månader.

Vill egentligen ringa och prata med läkaren litet mer. Kommer det bara att bli alltmer vätska i lungsäcken - kommer det på sikt vara det som leder till döden, eftersom hon inte kommer att kunna andas? Om hon inte klarar en cellgiftbehandling - hur påverkas hon av eventuella andra komplikationer, som en förkylning?

Men jag får se om jag orkar ringa. Jag vet inte om jag vill höra svaren.