Det är när man lever med svårt sjuka människor omkring sig som man kan - och bör - skämmas när man grinar illa åt att den långa fina nageln gick av, att bankomaten helt oförhappandes svalde VISA-kortet och det tar upp till en vecka att få ett nytt kort, att höstsolens ljus obarmhärtigt avslöjar hur skitiga fönstren är, att man inte håller målvikten, att man får fula finnar och att man glömt köpa garam masala.
Inga motgångar i världen är så stora och svåra som aggressiva sjukdomar. Även om tålmodiga Eva minst en gång påpekade att var och en har rätt att uttrycka sin besvikelse eller klaga över banala saker även om man har sjuka människor omkring sig. När vi pratade ville jag nämligen aldrig beklaga mig, även om det var skit just då. Vem är jag att gnälla när hon genomgick en vidrig sjukdom, med allehanda jobbiga behandlingar och ständiga komplikationer som sakta men säkert bröt ner hennes kropp?
Så jag ska inte klaga.
Nageln växer ut, jag får ett nytt VISA-kort nästa vecka, maken får tvätta fönstren ;-), finnarna försvinner och det finns mer garam masala att köpa. Målvikten blir den största utmaningen! Men snart så... ska jag ta tag i det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar