Den här lördagen är en sådan där logistisk utmaning när det är mycket som ska klaffa.
Kvart i åtta gick jag till frissan för att färga och klippa håret. Själv var hon sjuk, så den här gången fick hennes dotter ta sig an min hästman.Det gick bra, tycker jag. Och fortare än vad det brukar. Hann precis hem till klockan tio då det utropats traditionell höststädning.
För syns skull bytte jag jacka och gick ut, litet håglöst i garaget och skvallrade litet med grannarna. Sedan in och börja förbereda middagen. Göra Prince Charles favoriträkbakelser till förrätt, steka kött, göra svampstuvning och duka fram. Ta hand om tvätten. Dammsuga en vända till. Ringa mamma och höra hur dagsformen är.
Byta om, sätta på långkalsonger och åka till Råsunda. Heja fram bästa laget. Sedan hem och fixa värmande lumumba och skiva upp litet rökt korv innan gästerna kommer. Lägga en slutgiltig hand vid maten och förhoppningsvis få en jättetrevlig kväll.
Fotboll - äntligen är det match igen. AIK är som en familjemedlem, som man gläds och sörjer med. Men när man har en dödssjuk person i sin närhet blir fotbollen ändå rätt oväsentlig. Just nu orkar jag inte bry mig så mycket om AIK åker ur allsvenskan. AIK dör i alla fall inte.
Och visst var jag glad när AIK vann SM-guld i fjol men ändå lätt avtrubbad, eftersom vännen, så otroligt onödigt och alldeles för tidigt, dog dagarna innan finalen i Göteborg. Svår sjukdom ger perspektiv på fotbollens vikt och på andra saker i livet.
Men självklart ska vi åka på matchen och gapa oss hesa! Framåt stolta AIK!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar