Pappa har väl aldrig skrivit så många sms som i går. Eftersom jag tolkade det som att mamma ändå var tal-bar och vid medvetande när de åkte in med ambulans till KS, åkte jag till min konferens i Haninge och höll mig uppdaterad via sms tills jag kunde ta mig till KS efter lunch.
Jag fick köpa med macka och juice till pappa som inte fått något att äta. Efter ett antal provtagningar och lungröntgen, ville läkarna utesluta en propp i lungan så mamma skulle på en thorax-datortomografi vid tre. Det var bara att vänta. Klockan fem fick hon åka hem; hon har litet vätska i lungorna men det fanns inga tecken på något annat. Skönt! Mamma själv tror det kan vara en sträckning men läkaren antydde att det var cancern som orsakade värken och andningssvårigheterna. Så kanske är det smärt-stadiet som har inträtt.
Då har jag läst att vården alltid ser till att ge patienterna smärtlindring (typ morfin), så att de inte ska behöva ha lida mer än nödvändigt. Det är faktiskt första gången sedan hon fick sin diagnos i januari som hon har klagat på att hon var andfådd/hade svårt att andas - ändå är det väl ett av signumen för lungcancer?!
Första snön kom till Stockholm och sönerna gav sig i väg de 40 milen till Dalsland. Hoppas de får det riktigt kul när de träffar barndomskompisen som går på folkskola där. Det är ju ett äventyr för dem och också för oss som är själva hemma. NU är huset stort och tyst!
Jag ordnade så att mamma och pappa fick besök av hemtjänsten inklusive middag, innan jag återvände hemåt. Mamma var rätt sliten när jag lämnade dem vid sitt köksbord. Klockan hade hunnit bli nästan sju, så jag köpte smörgåstårta till middag och drack ett par glas vin innan jag nästan svimmade av trötthet framför Idol. Gick ju upp klockan fyra, när pappa ringde. Dessutom tar det så otroligt mycket energi att ha en sjuk förälder och att ringa distriktssköterskan, hemtjänsten, ha kontakt med släkt, uppmuntra pappa och försöka balansera sin egen sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar