Jag, som är en positivt sinnad person, känner mig rätt låg. Det har varit en lång period med hosta och infektion, mycket logistik med sjuka mamma och haltande pappa och så skulle en gäst ha kommit på middag och hela dagen anpassats utifrån det. En timme innan ringer gästen återbud.
Man blir litet ledsen, där man står med allt käk och sin ansträngning att verka glad och positiv. OK - jag får förstå och svälja besvikelsen. Önskar att jag vetat det tidigare bara så att jag hade kunna planera annorlunda...
Samtidigt får jag bilder av hur pappa ensam (men återställd i höften) får gå ut på torget och sätta sig, sedan hans livskamrat sedan kanske 55 år inte finns längre. Usch, det är så sorgligt med cancer. Det finns ju bara en utgång för mamma. Just nu är hon i säkert förvar på sjukhus men snart kommer hon hem igen. Det blir väl några veckor hemma, kollaps och tillbaka till sjukhuset!
Gång på gång.
Tills det tar slut.
Såg jag inte det här för ett år sedan, när vännen Eva gjorde sitt livs kamp och förlorade?!
Åh, fredagsmys!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar