Som ett brev på posten

I dag blev jag tillbakakastad två år i tiden. Som ett brev på posten kom nämligen kopian av ena sonens journal från när han i oktober 2008 bröt fingret på säsongens sista fotbollsträning. Efter husläkarbesök dagen efter blev det direkt färd till S:t Göran, där jag mötte upp honom.

En läkare drog fingret för att få rätt position och jag fick gå ut, svimfärdig. Sedan blev det operation, tre långa spikar för att fixera, gips, arbetsterapi etc. Han var så tapper, sonen. Det var litet bestyr med alla sjukhusbesök och alla hjälpmedel som han skulle ha för att träna upp fingret...

Sonen på den tid det begav sig; strålande målvakt!

Det kändes otroligt konstigt att få ta del av läkarnas alla anteckningar från de olika behandlingarna, särskilt från själva operationen. Anledningen är att vi är inne i slutstadiet av försäkringsträsket. Som tur var hade vi en extra barnförsäkring och dessutom var han försäkrad både genom skolan och genom fotbollsklubben, så ytterligare en peng ska väl falla ut nu. Han har fått två procents invaliditet konstaterad på sitt vänstra ringfinger. Det är väl inget som just nu är ett jätteproblem men man vet ju inte om det blir några komplikationer i framtiden.

Annars var det en seg måndag. Mamma var nästan överdrivet glad och pratsam i dag. Det gjorde inte lika ont på benen när sköterskan lade om dem och hennes tiotusenkronors fåtölj levereras i morgon, som förhoppningsvis gör att hon kan sitta litet bekvämare men ändå kunna ställa sig upp med hjälp av rullatorn.