Måste erkänna att jag har litet ont i magen hela tiden just nu. Det är litet mycket! Har i dag haft lönesamtal, gjort två telefonintervjuer och skrivit artiklar så att fingrarna glöder, haft ett projektledarmöte och första affärsplaneredovisningen. Som tur är har det gått bra allting och jag känner mig allt mer säker under de här uppföljningsmötena. Ekonomichefen måste se en stor förändring sedan i våras, då jag fortfarande var rätt nyanställd. Det är också kul att följa processen på två tidningar - jag känner tydligt att det ger synergieffekter!
Och så har tidningen Restauranger & Storkök med mina Grönlandsreportag, Skydd & Säkerhet med mina mässreferat och det senaste numret av Fast Food kommit ut. Även om man är mitt uppe i nästa nummer av tidningarna så är det kul att se dem och jag har redan fått några positiva kommentarer.
Sedan var det då direkt dags att hämta pappa och åka till sjukhuset för att besöka mamma. När jag ringde för att stämma av tiden, fick jag veta att mormor ramlat, blivit körd till S:t Göran och senare remitterad till Bromma sjukhus, avdelning 1.
Det är helt surrealistiskt, eftersom mamma ligger på avdelning 2 i samma korridor. Det var bara att låta mamma ta en premiärtur i nya och fina rullstolen några meter och hälsa på en förhållandevis pigg mormor, 96 år gammal, med bruten överarm. Jag sa till mormor att jag tyckte det var en litet väl drastisk åtgärd att ramla och bryta armen för att få träffa mamma! Hon skrattade glatt och höll med, krutgumman!
Samtidigt såg jag att hennes ögon blev jätteledsna när hon såg mamma i rullstolen, lätt uppsvullen, omlindad och uppenbarligen svårt sjuk...Mamma hade bävat för att visa upp sig för mormor men efter besöket tror jag hon tyckte det var skönt.
I morgon kommer mamma hem och allting är avstämt med hemtjänsten. Nu får jag väl ta en sväng till sjukhuset ändå i helgen, för att hälsa på mormor. Annars får hon ju inga besök alls.
Visst ja - så har jag en egen familj också! Alla är förkylda och snörvlar, en är helt Hemnetberoende och vill, liksom jag, flytta. Den enda som är motsträvig är maken... Men i morgon ska jag hålla tummarna för "minstingen", eftersom han kanske ska träffa en mäklare, där han hoppas få bli visningsvärd!
Tre saker som gör mig glad:
1. Det vackra höstvädret
2. Att mamma får komma hem en period igen
3. Att jag har världens bästa ungar!
Och en bonus vore om jag kunde få någon lugn dag framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar