Har svalt gårdagens besvikelse och planerar kvällens middag. Det blir baconlindad torsk, eftersom en av gästerna är vegetarian - hon får förstås torsk utan baconskivorna - så sönerna har deklarerat att de inte äter hemma. En kvalificerad gissning är att de drar till Max i stället. De jobbar extra där både två.Det är ett strålande vackert höstväder ute men jag har inte riktigt hämtat mig från min otroligt långdragna förkylning/influensa än så jag kväver lusten att ge mig ut på en snabb stavgång. Min trötta kropp säger helt enkelt stopp. Jag blir till och med andfådd av att gå upp för trapporna just nu...
Innan det är dags för matlagning ska jag svänga förbi och hämta pappa i Vällingby och sedan dra till Bromma sjukhus, avdelning 2, där mamma ligger sedan hon transporterats dit från KS i torsdags. Hon är visserligen "pigg" igen efter kollapsen förra fredagen men kan ännu inte resa sig upp själv. Efter rätt mycket tjat har hon äntligen fått en rullstol beställd - känns skönt att den energi man lägger ner ger litet resultat!
 |
| Mamma, pappa, Kjelle, Sofia och Stefan på Ålandskryssning i somras. |
Mamma höll på att stryka med i ett blödande magsår för snart tre år sedan, därefter har hon och pappa haft ett toppenliv i den lägenhet de flyttade till för litet mer än två år sedan. Förra hösten svullnade hennes hand upp och hon sökte så småningom läkare. Först fick hon antibiotika men när inte det hjälpte gick han vidare i utredningen och i början av januari stod det klart att hon har spridd lungcancer. Det är metastaser i lymfkörtlarna som ger svullnaden.
 |
Pappa, mamma och Kjelle på ett fik i Sigtuna, sommaren 2010.
|
Hon genomgick cellgiftbehandling i våras. De goda nyheterna är att hon klarade den bra och att tumören i lungan svarade bra. Den blev mindre och är nu så "bra" som den kan bli. Det går inte att operera bort den. De dåliga nyheterna är att metastaserna inte direkt försvinner och att hon i somras i stället fick en metastas på hjärnan, som de tog bort med gammaknivsstrålning. Läkarna säger nu att det bara handlar om att göra det så bra som möjligt för henne... Och det får vi leva med...
 |
| Mamma och pappa följde med Kjelle och mig till Karpathos i somras, men då började mamma krokna litet igen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar