Vaknade mitt i natten, i en dröm om den förestående rullstolsfärden och kom på att mamma och pappa måste meddela hemtjänsten att de ska ut på kvällen. Då förstår man hur det undermedvetna jobbar... Och inte hade jag blivit av med huvudvärken som jag haft i två dagar heller. Jag sms:ade mamma på morgonen och påpekade att de skulle informera hemtjänsten. Efter några timmars jobb på kontoret, gav jag mig av till Fältöversten och Sabis, som nominerats i Arla Guldko - snabbmålskategorien. Jag tog - som jurymedlem - några foton och pratade litet med butikschefen.
Sedan bar det av till Östermalmstorg och date med tre av de närmaste kollegorna från helvetestiden. Vi hade bestämt oss för att trotsa det onda i magen och gå på de gator vi gick, i de affärer vi besökt under de dagar då ångesten var som värst. Det blev dock inga affärer, utan vi satte oss på Tudor Arms, med en räk- och avocadosallad och ett glas vitt vin, precis som i forna tider.
Det kändes trotsigt och busigt men framför allt fantastiskt roligt. Vi har på något sätt återerövrat vårt favorithak och i stället för att känna ångest känner vi nu glädje; från och med nu kan vi gå dit och njuta i stället! Och detta på dagen ett år efter att jag sade upp mig!
Sedan bar det av hemåt, hämta pläden i bilen och åka upp till mamma och pappa. Mamma var jättedålig, satt och flämtade och orkade inte prata. Hon ville dock inte skjuta på julklappsinköpen, så jag klädde på henne jacka, sockor, vantar, halsduk och mössa.
Det är möjligt att hon oroade sig litet över att åka ut men jag oroade mig också - men mer över att köra rullstol i snömodden. Det gick överlag rätt bra. Vi körde väl fast ett par gånger på en trottoar men i övrigt gick det jättebra och hon sade flera gånger att hon tyckte det var roligt.
Vi köpte de sista julklapparna och tog ett glas juice i Vällingehus innan vi mötte maken och pappa vid krogen. Traditionsenligt slutar vi alltid julhandeln med en varm macka och två glas rött där. I dag fick "gubbarna" vara med och dessutom dök brorsan upp. Mamma - som innan vi gick ut sade att hon inte ville äta - åt en varm smörgås och drack ett glas vin. Hon blev möjligen litet besviken på att jag också bara tog ett glas vin.
Pappa var litet irriterad i dag - jag lider så med honom. Det måste vara otroligt svårt och jobbigt att gå igenom det han går igenom just nu. Men han berättade att han fått prata med sjukgymnasten i dag "om både det ena och det andra" - och det tolkade jag som att han fått prata av sig och fått stöd snarare än gymnastik - mycket bra i så fall!
Sedan körde jag hem mamma igen och bökade upp rullstolen i handikapphiss och hiss. När hon väl skulle kläs av och ta sig över till rullatorn blev hon groteskt andfådd igen. Men jag tror att hon verkligen tyckte det var kul att komma ut! Vi får väl se om hon får möjlighet att göra det igen!
Nu har hon guldbröllopsdagen som delmål 1, julklappsinslagningen som delmål 2 och julafton som delmål 3. Sedan får vi väl se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar