På vägen till begravningsbyrån i Råsunda, stannade vi på Max så att brorsan och svägerskan fick äta hamburgare och pommes frites medan jag åt äppelklyftor och drack juice. Det var snöstorm bokstavligt talat. Snön vräkte ner, det blåste och var otroligt otrevligt. Inne på begravningsbyrån var det dock rätt varmt och trevligt. Ännu mer kaffe framdukat. Vi tog en pepparkaka, svarade på alla frågor, fick till stånd en dödsannons med sentensen "I tacksamt minne" och den liljekonvalj som hon sade till mig att hon ville ha - då - för så länge sedan.
Det blir förstås en borgerlig begravning med officiant, som vi får betala separat. Totalt kommer begravningen att gå på ungefär 17 000 kronor förutom förtäring. Bara dödsannonsen kostar nästan 4 500 kronor.
Vi kom också överens om musik. Trots att det är en borgerlig begravning har vi valt en äkta psalm (Blott en dag) och en ovanlig litet mer frikyrklig psalm (Jag har om en stad ovan molnen). Den sista kom pappa ihåg och jag vet att han har rätt. Den brukade mamma och morfar alltid sjunga. Morfar brukade dessutom alltid sjunga Blott en dag. Och just den kommer få mig att bryta ihop på begravningen!
Bror och jag valde Last Farewell med Elvis. Dels för att den är talande, dels för att det för oss är AIK-sången - och mamma hejade på AIK. Och Elvis, förstås för att mamma gillade Elvis (även om hon på 50-talet egentligen var Tommy Steele-fan).
Efter besöket åkte vi tillbaka till pappa. Dottern mötte upp, vi köpte Subwaymackor och åt tillsammans. Vi gick igenom litet papper, plånboken, bläddrade i hennes dagbok. Hon har skrivit varenda gång man ringts eller setts. Det var litet skakande.
Pappa ringde sin syster och sin bror, morbror ringde pappa.
Till slut var det ändå dags att bryta upp. Allting var litet forcerat och effektivt. Jag tror att pappa behövde landa litet själv också. Jag och dottern åkte hem i snöstormen. Jag gick igenom 89 jobbmejl, ringde Coop, ICA, HSB, Färdtjänsten, Hemtjänsten, Ellos, och alla andra ställen där hon hade någon form av kort. Dessutom mejlade jag apoteket, Albrekts guld och ett par andra inrättningar.
Jag blev som en liten duracellkanin. Hyperaktiv, hypereffektiv. Jag sms:ade exsvägerskan, kusinen, ringde mormor och grät litet med henne. Åkte med dottern på lägenhetsvisning. Det var en lägenhet helt klart avsedd för henne, tror jag! Så kanske kan det komma något gott ur denna dag.
Jag tog fram bröllopspresenten till maken, gjorde middag, gjorde ischoklad och en hel del andra saker innan jag tog ett glas rosévin och tände ett ljus och hade sms-kontakt med bror. Hjälpte honom med cv och jobbansökning. Slog pappa en signal.
Det var en satans bröllopsdag, namnsdag (pappa), födelsedag (kusin). Duracellkaninen hade svårt att somna men sov jättegott när det väl var dags.
Även om jag såg mammas ansikte på slutet för mig.
Mellan varven spärrade hon upp ögonen och tittade en djupt in i ögonen. Det är tveksamt om hon såg något. Hon blinkade inte alls. Den sista timmen låg hon med helt öppna ögon och tittade rakt ut.
Jag höll hennes hand. Det kändes inte ett dugg konstigt att vara med när hon dog. Jag är så glad att jag fick vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar