söndag 26 december 2010

God fortsättning?

Det vete sjutton om det är en god fortsättning. Det är bara en och en halv vecka sedan mamma dog och det känns tungt fortfarande. Julafton gick ok, tycker jag. Juldagen var seg. Jag investerade i en iPad, som skänkte en stunds glädje men helst ville jag bara gå och sova. Jag är tung i kroppen, inte bara av all mat och allt godis, utan av någon utmattningskänsla som jag sällan känt. Jag kan fortfarande komma på mig med att vilja ringa mamma. Jag tittar på foton - för bara fem månader sedan gick vi runt på Karpathos. Hon var visserligen märkt av sjukdomen men ändå rätt glad och rörlig.

Det snöar fortfarande. Det ska hända mycket framöver; nyår, begravning, resa, flytt av dotter, flytt av son, resa, en mer omfattande flytt... önskar att jag i min trötthet kunde dra klockan fem månader framåt. Sitta på balkongen i vårsolen och se Sundbyberg blomstra. Men jag måste ta mig igenom allting fysiskt. Det finns inga genvägar.

Isbergen på Grönland. En fantastiskt upplevelse!
Kanske är det en god fortsättning. 2011 kan väl inte bli samma skitår som 2010? Gör jag en summering så minns jag mammas diagnos, cellgiftbehandling, nya rutiner på nytt jobb, campylobacter, tandställningar, cysta, hormonbehandling, sövning, förändring i bröstet, viktuppgång, eskalerande sjukdomsförlopp, död. Litet i skymundan finns nya jobbet, resor till Thailand, Karpathos och Grönland, beslutet om flytt och husförsäljning.

Det är bara att leva efter visdomsordet; bit ihop i stället för att bryta ihop. Fast just nu kombinerar jag de två. Det finns, som sagt, inga genvägar. God fortsättning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar