Det blev litet av ett antiklimax i går kväll. Maken fick först åka hem tidigare från jobbet för att fixa till hemmet, eftersom köparen ville visa det för sin dotter. Sedan var det kontraktskrivande. I över en timme. Och efteråt kände jag mig helt tom. Besviken.
Jag hade hoppats få lämna över vårt hem till en liten glad barnfamilj som skulle ha många glada år framför sig. I stället fick vi skaka hand med ett par i min ålder som ska flytta ihop. Hon från lägenhet i Hässelby Gård, han från lägenhet i Rissne. Inga barn ska flytta med. Dessutom hade hon mage att ifrågasätta besiktningen, varför inte radonmätning var gjord och en del andra saker.
Det kändes hela tiden som om hon skulle backa ur affären. Den rödkindade mäklaren styrde samtalet i rätt riktning hela tiden och förhoppningsvis räcker det med ett telefonsamtal med besiktningsmannen för att de ska känna sig trygga - men min farhåga är att det blir ytterligare en besiktning. Kvinnan verkade maniskt rädd för det mesta och ville veta om det luktade konstigt, om det fanns säkerhetsdörr etc.
Hon tyckte dessutom att handfatet på gästtoan var fult, att garderoberna i hallen var fula, att vita skåpluckor var fula och att ugnen såg liten ut. Framför allt var de missnöjda med tillträdesdatumet. Det försökte de få ändrat fyra gånger under mötet.
Vi borde vara himlastormande glada - i stället känner man sig bara sur! Kontraktet är dock signerat och vi får väl stå ut med några telefonsamtal och ifrågasättanden fram tills flytten. Sedan behöver vi förhoppningsvis inte ha så mycket mer med dem att göra!
För att fira delade vi en flaska (äkta) champagne med brorsan och svägerskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar