Snön fortsätter att falla. Till somligas glädje och andras förtret. Det är vackert ute just nu men rätt jobbigt med jobbresor till Lidingö eftersom det är så halt. I dag har vi varit hos mamma och pappa, flyttat litet flyttkartonger och tvättat. Dagen rusade i väg fast den egentligen var rätt lugn.
I går ramlade jag på min kusin på ICA Tryffeln på Lidingö, precis när jag varit på Röda Korsets butik i Baggeby och skänkt ett antal felfria barnböcker. Jag bad henne förvarna min morbror och moster om mammas tillstånd - det har hänt så otroligt mycket sedan de åkte på semester för åtta veckor sedan!
I kväll ringde morbror och ville ha klarhet. Jag pratar och pratar om mamma och den tragiska utgång som vi står inför - kanske förbereder det mig på det oundvikliga. I går stod kusinen och jag och nästan grät i den lilla ICA-butiken. Kan man förbereda sig? Min stackars mormor kommer att förlora ännu en dotter i cancer. Min stackars morbror kommer att förlora ännu en syster och bli ensam kvar med sin gamla mamma. Jag och min bror kommer att förlora vår mamma, våra barn kommer att förlora sin mormor. Går det att förbereda sig på detta? Jag vet att hon vill ha en liljekonvalj i sin dödsannons. Jag ska ha ljusa kläder och en scarf med röda rosor på hennes begravning. Det pågår liksom en process inne i mig hela tiden.
Samtidigt pågår det en praktisk resa; hur blir det på julafton; hon måste åka färdtjänstbil hit men hon måste ha med sig toalettsitsen och rullatorn. Pappa får köra bilen och ta toalettsitsen. Färdtjänsten får ta med rullatorn. Hur länge orkar hon vara med? När jag säger att de ska ringa och boka tvekar mamma. Hon tycker det är jobbigt. Då instruerar jag pappa att ringa. Självklart kan jag ringa men samtidigt måste de själva vänja sig vid att agera.
Jag är sliten nu. Deppar rätt mycket inombords. Känner mig så oändligt ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar