Vi gjorde ett spontan-upprop i fredags. Pappa - som vi skulle ha träffat - var magsjuk, så vi tog kontakt med goda vännerna och frågade om de ville komma och äta ute med oss. Det ville hon men inte han. Han var trött. Då reagerade maken litet som en trotsig treårig och ville inte heller gå ut och äta.
Så det slutade med att att goda vännen och jag gick ut och åt på Cino. Sedan fortsatte vi till Green Pub och tog ett par glas vin på verandan. Det blev en supertrevlig kväll. Jag var hemma till klockan tio och då satt maken och tittade på TV:n, lätt uttråkad.
Morgonen efter, i går, åkte jag till frissan. Och det som slog mig där och då; det var att vårt åldrande skapar vissa påfrestningar. Goda vännen och frissan sade i princip samma sak - vilket för övrigt stämmer överens med mina egna erfarenheter - våra älskade män drabbas av någon slags klimakterium mellan 50 och 60 år och blir mer "trötta", mer återhållsamma med ekonomin och mer håglösa. Tre kvinnor med samma erfarenhet - och som oberoende av varandra berättar samma sak - på två dagar... Det kan inte vara en tiillfällighet. Vilken otroligt trist ålder jag plötsligt befinner mig i!
När jag googlar litet finner jag att detta manliga "klimakterium" är omdiskuterat men kallas andropaus. Det handlar i grunden om en avtagande produktion av testosteron och drabbar många män mellan 50 och 60 år. Det kan vara en långsam förändring som pågår under en följd av år och ge symptom som håglöshet, nervositet, humörväxlingar, ledbesvär och en hel del annat. Nu ska jag inte säga att det här är ett stort problem men det var en intressant reflektion.
När jag kom hem ville den betydligt piggare sonen måla väggarna i sitt rum. Inte oväntat mottogs detta besked av viss skepsis från maken - men sonen och jag drog till Bauhaus och handlade allt som behövdes och sedan satte sonen igång - med makens benägna hjälp förstås! Det kommer bli jättesnyggt med antikvita väggar i stället för mörkblå!
I går kväll var det dags för vindragning igen! Det är alltid roligt, för det blir många härliga skratt i vänners lag. Denna gång hölls det hos goda vännen i Skälby, änkling sedan två år. Det slog mig när jag satt på altanen att det var första gången vi var där och åt, sedan vännen dog. Det gjorde det hela litet sorgligt mitt i alla skratt. Vi åt jättegott grillat och pastasallad och kunde sitta ute, utan värmare, hela kvällen! Dessutom vann vi tredje pris. Vi åkte dit med två flaskor vin och kom hem med fyra.
Så är det söndag igen. Jag ska korrekturläsa litet men framför allt är det fotboll i eftermiddag. Det är alltid roligt och ger en energikick i tillvaron. Oavsett ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar