Åldern tar ut sin rätt

Det blev ingen räkkryssning i fredags kväll. Maken ratade mitt förslag. Det kanske var tur, för han var - och är - förkyld och hängig. Den otroligt hektiska 50-timmars arbetsveckan avrundades i stället på Restaurang Boulevards uteservering med värmelampor och filtar. Det var litet höst i luften och tomt i hemmet. I går kom yngsta sonen hem från Gävle, där han varit i några dagar, och om en vecka kommer dottern förhoppningsvis välbehållen hem från Kanarieöarna. I dag får vi äntligen träffa den hårt arbetande sonen, som jag inte sett på tre veckor!

I går kväll åt vi middag på Cino. Den lokala skådisen satt bakom och höll som vanligt hov, medan jag åt en räksallad med marinerad mango och drack två glas rosévin med maken och sonen. Sedan låg vi i soffan och tittade på DVD och åt godis.

Jobbet stimulerar men tar på krafterna. Jag har införskaffat rosenrot och känner mig litet piggare, jag äter medicin mot min onda arm men får i stället grymma magproblem. Jag noterar ytterligare 300 gram neråt på vågen. Har nått mina tio procent och därmed fått min nyckelring. Nu har jag satt ett slutmål; det ligger ett och ett halvt kilo bort.

I fredags fotograferades jag för hemsidan och nya ledarsidan. jag kan konstatera att jag ser gammal ut nu. Ansiktet börjar bli mer än lovligt skrynkligt och jag inser att åldern tar ut sin rätt. Jag är 50 år. Snart. 50 år.

Jag inbillar mig att om jag redan nu börjar se mig som 50 år, (och därmed rata shortsen jag köpte i somras och kanske också det snygga AIK-linnet jag precis införskaffat, eftersom man inte klär sig så när man är 50) så blir inte själva födelsedagen så dramatisk eller tung.

50 år. Det finns svartvita fotografier på min morfar när han fyllde 50 år. Då var jag fyra månader. Han sitter i kostym och slips på en stol i vardagsrummet i Ängby, med en massa vaser med blommor i, omkring sig. Han var definitivt en gubbe då. Det finns foton på när min mormor fyllde 50 år. Då var jag två år. Hon sitter i en dräkt med vågigt hår, på en stol i vardagsrummet i Ängby, med en massa vaser med blommor i, omkring sig. Hon var definitivt en tant. På 60-talet var man ju gammal när man fyllde 50. Jag är väl ändå inte en tant redan???

När mamma fyllde 50 år skulle dottern snart komma till världen så 50-årsfirandet fick anstå tills hon var född. Dottern var därför tio dagar när mamma höll en stor fest på altanen i Hässelby. Barnbarnet var en stor attraktion och brorsan gick stolt runt med henne bland gästerna. Mamma var kanske inte en tant då, men... hon fyllde 50 år, var gråsprängd, litet rund och klädd i en stor röd dräktklänning, om jag minns rätt.

Och nu är jag 50. Snart. Jag börjar få ett skrynkligt ansikte. Jag är medelålders. Det drabbar mig faktiskt litet...