Jag lever, alltså jobbar jag...
Jag håller inte reda på vilken dag det är, jag har inga tidsbegrepp, jag vet inte vad det är för väder utanför, jag har inte hört en nyhet på flera dagar (va - är kronprinsessan gravid???), jag vet inte om jag kommit till jobbet i bil eller kommunalt, jag glömmer bort att gå på toaletten, jag måste ta mig tid att dubbelkolla vissa saker för att inte blanda ihop dem, jag har inte ringt pappa på flera dagar, jag missade att det var åtta månader sedan mamma dog i går, jag lägger över enklare beslut på andra för att jag inte ens orkar tänka en vecka fram i tiden...
Men nu är det värsta över! I kväll spikade vi de nominerade i den sista kategorin i Security Awards, projektledaren meddelar alla nominerade och får ordna pressmeddelandet i morgon, layoutaren tar över och fixar sidorna till tidningen och jag kan helt få ägna mig åt tidningsproduktionen i några dagar.
För samtidigt har jag korrläst, korrat och gjort sista intervjuerna till Fast Food, jag har korrläst, korrat och gjort sista intervjuerna till Skydd & Säkerhet, ordnat en riktigt bra jurymedlem till Fast Food Awards, träffat en viktig person för Skydd & Säkerhet, smörjt och haft personlig kontakt med i princip alla jurymedlemmar (definitivt sponsorerna) som arbetat med Security Awards, har gjort nyhetsbrevet, lagt ut notiser på bägge hemsidorna, varit social (stod och tog en kopp kaffe på fikarasten i dag), beställt foton, påmint skribenter om deadlines, redigerat frilansares manus, förberett allt inför nästa veckas Fast Food VIP-möte, ordnat logotyper, svarat på mejl, hjälpt en journalist till rätta... och mycket mer.
Jag har en del kvar på min "att göra lista" för veckan och jag längtar efter att få sitta ner med några goda vänner och ta ett glas vin och äta något gott - men möjligen börjar jag få kontroll över situationen!
Jag har precis ringt pappa (medan jag åt middag) och fick veta att han börjat gå hos sjukgymnasten och att det tydligen var välbehövligt. Jag har ägnat en stund åt kontemplation, sedan jag fick ett mejl från en gammal jobbarkompis, vars brorson dog i en tågolycka i Indien i somras och jag har läst Aftonbladets nyhetsrubriker. Jag har bestämt mig för vilka kläder jag ska ha på Stora Säkerhetsdagen och att jag ska lämna in min klänning till skräddaren för justering.
Och så har jag faktiskt ödmjukt hört mig för om jag kan få en ny mobiltelefon på jobbet, för att underlätta mitt twittrande och facebookande. Det verkade på IT-chefen som om det var möjligt. I alla fall skrev han en inköpsorder i går - nu återstår att se om vd:n signerar den också...
Jag förstod att något var på gång hemma, när jag fick sonens sms. Han undrade när jag skulle komma hem. Det kändes litet underligt, eftersom han själv skulle bort. Sedan fick jag ett sms från maken som undrade vart jag var. Då blev jag ännu mer övertygad om att en överraskning väntade hemma. Jag insåg att det knappast kunde vara ett nytt köksgolv (vi har inte börjat titta på vilken typ av golv ännu och har rätt långa beslutsprocesser i familjen) men misstänkte att det kunde vara en ny TV.
Och mycket riktigt; när jag kom hem stoltserade maken med en 46-tummare i vardagsrummet. Härligt - ännu en sak att bocka av på den gemensamma "att göra"-listan!
Jag lever. I nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar