RIP mamma

1. Jag har hört om en stad ovan molnen,
   ovan jordiska, dimhöljda länder.
   Jag har hört om dess solljusa stränder,
   och en gång, tänk en gång är jag där.
   Halleluja! Jag högt måste sjunga.
   Halleluja! Jag går till den staden.
   Om än stegen blir trötta och tunga,
   bär det uppåt och hemåt ändå.
2. Jag har hört om ett land utan tårar,
   utan sorg, utan nöd, utan strid.
   Och där ingen sjukdom mer lider,
   och en gång, tänk en gång är jag där.
   Halleluja! Där fröjdas vi alla.
   Halleluja! Vart tvivel försvunnit.
   Aldrig mer skall jag stappla och falla,
   jag är framme, ja hemma hos Gud.
3. Jag har hört om den snövita dräkten,
   och om glansen av gyllene kronor.
   Jag har hört om den himmelska släkten,
   och en gång, tänk en gång är jag där.
   Halleluja! Jag fröjdas i anden,
   och jag kan höra den himmelska sången.
   Och det sliter i jordiska banden,
   ty jag vet jag skall snart vara där.

Det är midsommarafton. Växlande väder. Jag har gjort två sorters potatissallader, aioli och hot sauce och ska snart ta itu med bearnasiesåsen. Jag har tvättat håret och sminkat mig och klätt på mig fina sommarklänningen. Men så ville jag skänka mamma en tanke så jag satte på "Jag har hört om stad" med Carola på paddan och nu sitter jag här och torkar tårar i stället. 

För ett år sedan klockan sju på morgonen hämtade maken mig och barnen på Arlanda efter en lång flygresa från Thailand. Till lunch kom mamma och pappa. Mamma var nedstämd och litet orolig. Hon hade fått dödsdomen av läkaren, det är jag säker på. Han hade varit väldigt rak - och som hon uppfattade - otrevlig. Hon tyckte inte alls om honom. Men jag tror hon förstod. Vi såg allihop i alla fall att hon inte mådde lika bra som hon gjort när vi åkte tolv dagar tidigare. Det var någonstans kring midsommar i fjol som allt vände. Sedan blev det bara värre och värre.

Och i dag tänker jag på henne. Och saknar henne oändligt.