Så satte vi oss i Brassestolar vid vattnet i närheten av Pampas Marina och drack en läsk. Solen värmde och jag vände ansiktet uppåt. Och så kom sorgen. Det finns så mycket jag vill prata med mamma om. Så mycket jag vill berätta och få återkoppling på. Och ofrånkomligen hamnade jag på guldbröllopsmiddagen. Paradnumret. La Grande Finale. Hennes irrationella handlande när vi skulle bryta upp. Mina samtal med ASIH-akutsköterskan. Mamma visste nog då. Att det var slutet. Jag visste det. Jag såg det när hon låg på ambulansbåren. Och så såg jag dödsögonblicket. Om och om igen. Jag kan inte ens skriva om det utan att tårarna börjar rinna. Varför är det så svårt just nu? Det är ett halvår sedan. Kanske finns det något som heter "halvårskrisen"?
Jag var inte alls upplagd för att göra stan på kvällen. Hade hellre suttit hemma hos några vänner och grillat i lugn och ro. Men vi åkte i vår förvisning in till city. Det var varmt så maken ville inte gå långt, utan det fick bli alltid lika skuggiga och blåsiga Pickwick på Drottninggatan. Vi åt och tog ett glas vin/öl medan tiden sniglade sig fram. Vi visste inte ens vilken film vi ville se på bio så vi gick till Filmstaden och kunde konstatera att vi egentligen inte ville så någon av filmerna som visades. Därför fick det bli den vi minst av allt ratade, Baksmällan II. En så sen föreställning som möjligt, 21.40. Vi gick Drottninggatan upp och satte oss på Regina, där vi tog varsitt glas och litet nötter. Tittade på människor och kunde konstatera att dessa delar av staden mest består av turister. Stockholmarna ägnar sig åt after work på vardagar och hänger på glassiga ställen vid vattnet på helgerna.
Vi hann med en kopp kaffe på Sergels torg innan det äntligen var dags för filmen, som var - om möjligt - ännu mer pubertal än ettan. Ettan skrattade man åtminstone åt, det här var en karbonkopia och inte lika roligt längre.
Vi åkte hemåt och satt på bänken på torget en stund innan sonen meddelade att han jagat hem sina kompisar och att vi kunde komma hem. Jag undrar litet varför vi inte bara kunde smyga in och dra oss tillbaka på vårt sovrum medan kompisarna var kvar men det får jag fortsätta undra. Vi kunde i alla fall konstatera att förvisningen blev rätt dyr - det kostar att ligga på topp, även om underhållningen inte är storstilad.
Morgonens stavgång blev svettig. Det ligger åska i luften och är jättekvavt i solen och rätt kallt i skuggan. Vi ska åka över och fika med pappa en sväng och sedan avvakta kvällens återupptagande av allsvenskan. Sedan väntar en intesiv vecka - jag har mycket jag ska hinna med men vet, med ålderns rätt, att jag grejar det.
Och så måste jag gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar