Det har låtit så klyschigt det där med att man ska gå igenom ett sorgeår för att bearbeta sorgen. Nu har vi klarat av julen (i ett töcken), nyår, trettonhelgen, födelsedagar, påsken, valborg och midsommarafton. Nu är det mammas födelsedag kvar och möjligen allahelgonahelgen. Sedan är det avklarat. Visst är de där familjehelgerna svara att klara av. Men egentligen... egentligen är det dagarna där emellan. De där alldeles vanliga dagarna.
Midsommarafton blev i alla fall en lugn och trevlig kväll hos bror med fru och i går spontaninbjöd vi ett par goda vänner. Hon kom först och senare kom även han. Vi tog ett par glas vin på balkongen och eftersom Cino stängde tidigt, gick vi ner till Bel-Ami och åt. Jag nöjde mig med en sallad medan de andra åt plankstek och fisk. Det blev litet mer vin där, innan vi gick till puben på Stationsgatan och tog ännu ett glas på uteplatsen. Maken ramlade på en gammal kollega och växlade några ord.
Nu har jag onekligen förbrukat min pointsbudget för veckan, så från och med nu får jag hålla mig i schack resten av dagarna... Hur nu det ska gå - ska hem till en mat- och vinglad exkollega i Saltsjö Boo på onsdag...
I morse sken solen, så jag tog min sedvanliga stavgångstur innan maken och jag åkte till Stadshuset och fikade. Sedan har jag stått i köket. Alla ungdomar väntas hit och det vankas sjömansbiff med påföljande gino och fotbollsmatch på TV - Trelleborg-AIK. En ovanlig bortaseger skulle vara balsam för själen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar