Smolk i bägaren men smicker boostar

Stackars sonen är sjuk. Han insjuknade under gårdagen med magproblem och sedan har det bara fortsatt. För att jag skulle få sova någonting bäddade jag ner mig i gästsoffan. När det är sjukdom i familjen sover jag ännu lättare än vanligt och vaknar vid minsta andetag eller suck. Nu sov jag inte särskilt bra ändå, eftersom sonen sprang på toaletten mest hela natten.

Jag är dock rätt pigg ändå - till skillnad från sonen, som fortfarande är däckad. Nu är det mest hög feber som plågar honom. Det känns inte som maginfluensa (vägrar använda ordet som blivit modernt - vinterkräksjuka), eftersom förloppet inte har varit så aggressivt och eftersom det ännu inte har gått över. Det lutar mer mot matförgiftning, vanlig inflluensa eller en ny släng av campylobacterna. För allas vår skull hoppas jag att det inte är smittsamt; det finns inte utrymme för sjukdom nu!

I dag blev jag i alla fall litet peppad av en ny kollega. Han är projektledare för våra events på säkerhetstidningen och mejlade en fråga om inte jag kunde ingå i en paneldebatt under ett av våra evenemang. Jag skrev "helst inte". Då kom han uppspringande, stängde dörren, och yvades väldigt; han ville bara säga en sak - och han var lyckligt gift så det hade inte med det att göra - men jag hade ett sådant fördelaktigt utseende ("ser jäkligt bra ut", tror jag han uttryckte det) och så var det något med mina ögon, så han ville verkligen understryka att han tyckte att jag hade stor potential att stå på scenen.

Snacka om boost! Jag förstod dock hans mer sakliga argument om att det är bra att jag som varumärkesledare tar täten  och visar upp mig, så jag var rätt lättövertalad. Han sade att han kunde öva litet med mig innan och att vi ska gå igenom allt i god tid. Hoppas han är kvar så länge bara! Det känns som hans energi kan falna i organisationen... Men jag blev på gott humör! Litet smicker förgyller en fredag i sjukdomens tecken. Jag har ju i min ungdom både varit reseledare och studiecirkelledare i engelska, så helt ovan är jag ju inte och faktum är att min korta karriär som prisutdelare på Pizza-SM framför TV-kameror, kändes helt OK. Problemet ligger snarare i min låga självkänsla.... Men - det är klart att jag ska anta en utmaning!