Det är en ny dag. Jag vaknade 05.15 och tvingade mig själv att ligga kvar och försöka somna om. Efter kanske 20 minuter somnade jag om. 06.20 puffade maken på mig och frågade om jag inte skulle upp till jobbet. Åh - jag blev så besviken. Jag hade så gärna sovit till kanske... sju, halv åtta?? Nu var jag i stället klarvaken.
Och det är ju lördag! Vi ska ut på kryssning med vänner. Det ska bli jättekul och mysigt. Jag är glad att vi har våra vänner. När ungarna var små hade vi ett extremt socialt liv. Vi umgicks varenda helg, ibland mitt i veckan, med alla våra vänner. Det har lugnat ner sig. Vi har väl, kan man säga, prioriterat och sovrat. Det var ju inte lika kul att umgås med dem alla. Så är det väl i livet.
Men när barnen växer upp, är det inte heller lika lätt att finna nya vänner! När de är små, möter man folk hela tiden, hos dagmamman, på lekis, i skolan, i aktiviteterna. Nu har man bara sina riktigt nära "gamla" vänner kvar - och kollegor. Det är litet sorgligt på något sätt.
När jag och brorsan var barn hade pappa och mamma också ett enormt socialt liv med grannar och vänner, middagar och fester. Nu är pappa ensam kvar med ett betydligt mindre socialt umgänge. Han klarar sig bra, tar sina promenader, pratar med människor i omgivningen, löser sudoku och korsord - men det är klart att det blir många ensamma stunder.
Och jag packar för att åka på kryssning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar