söndag 20 februari 2011

Ett skratt förlänger livet

"Bältros, herpes zoster, börjar som en brännande smärta på ena sidan av kroppen – oftast i midjehöjd. Efter ett par dagar kommer en bältesformad hudrodnad där man kan se små blåsor. Det är en nervinflammation som ger svåra smärtor i den drabbade nervens utbredningsområde.

Bältros orsakas av varicella-zostervirus, som även orsakar vattkoppor. Bältros uppträder när vattkoppsvirus återaktiveras, oftast många år efter den ursprungliga infektionen. Efter att man blivit smittad med vattkoppor förflyttar sig vattkoppsviruset från huden, längs med nervbanorna, till hudens nervrötter, där viruset blir inaktivt. Där ligger viruset vilande. Om det aktiveras igen vandrar det längs nervbanorna till huden. Man vet inte säkert vilka faktorer som orsakar återaktiveringen.

Det första tecknet på att vattkoppsviruset återaktiverats är en brännande känsla längs med den nervbana som viruset vandrar efter. Nervbanorna bildar vanligtvis halvcirklar runt kroppen och smärtan och de efterföljande hudutslagen svarar mot dessa nervbanor och är nästan alltid halvsidiga.
Hudutslagen följs ofta av lätt feber och svullna lymfknutor. Två till tre dagar efter att smärtan startat, utvecklas det karakteristiska hudutslaget, små blåsor med svullen, röd bakgrund. Utslagen påminner om vattkoppsutslag, men täcker ett mindre område.

Utslagen är ofta som kraftigast efter tre till fem dagar. Blåsorna går då sönder och det bildas sår som efterhand bildar sårskorpor. Efter två till tre veckor faller skorporna i regel av." 
(Ur Vårdguiden, Sjukvårdsupplysningen, Bältros.se och Netdoktor)

I Danmark kallas bältros "helveteseld" och precis så är det. Smärtan är verkligen brinnande. Jag vet; jag har haft bältros på högerarmen i 30 år. Jag fick det första gången när jag bodde i England och var så otroligt sjuk, att Helen tog med mig till deras husläkare. I fjol hade jag bara ett skov, året innan fyra-fem skov och vissa år - när jag levde som mest intensivt - kunde jag ha bältros åtta gånger om året, det vill säga nästan jämt. Det är alltid i samma nervbana och jag är så tacksam för att det bara finns i en nervbana och att det är på en arm. Jag kan inte föreställa mig hur vidrigt ont det måste göra att ha det i flera nervbanor på bålenJag blir alltid förvånad när stickandet börjar och blåsorna kommer. Sedan lättad. Då förstår jag varför jag känt mig så trött och less i några dagar. Sedan följer en veckas vidrig värk. Blåsor som man måste skydda. Om de spricker kan man smitta andra, så att de får vattkoppor. 

Förutom värken känner man sig sjuk, riktigt sjuk. Att gå ur sängen och ta sig till jobbet känns som en våldtäkt på kroppen. Efter några dagar klingar värken av och blåsorna läker. Jag har tabletter att ta men de ska egentligen börja tas innan blåsorna kommer - och då vet man ju inte om att de är på väg. Tabletterna kortar ner förloppet men tar inte bort smärtan. Jag har någon kräm för smärtan men den är bara geggig att hålla på med. 

Jag fick bältros den gångna veckan och kulmen var nog i går, då var värken som värst. Men - jag är så van. Det är nästan som ett normalt tillstånd numera. Vissa gånger är värre än andra; inflammationen vandrar neråt i nervbanan och när de kommer till "ny mark" är det värre. När jag fick bältros första gången var det högt upp, nästan i armhålan - där är nog nervbanan helt utbränd vid det här laget. Nu får jag blåsor långt nedanför armbågen i stället.  

Bältrosen till trots; vi var på Skytteholm i tolv minusgrader. Som tur var sken solen så det var uthärdligt. AIK vann med 2-0. Vi åkte snabbt hem och bytte om för vidare färd till tuffa lägenheten i Hammarby Sjöstad. Där blev vi sittande i över sju timmar.
Vi vann inget vin men vi vann en fantastiskt rolig kväll och fick dessutom en otroligt god middag. Jag skrattade hela kvällen - det måste vara bästa medicinen mot sjukdom! Det sägs att ett skratt förlänger livet. Då förlängdes mitt liv minst en dag i går kväll!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar