1. Chockfas
2. Reaktionsfas
3. Bearbetningsfas
4. Nyorienteringsfas
Visst är det så de fyra faserna i sorg- och krisarbete ser ut, om jag inte minns mina olika utbildningar helt fel. De kan ta olika lång tid, de kan gå in i varandra men alla går på ett eller annat sätt igenom dem. Jag är nog i bearbetningsfasen. Det var ju ingen större chock, inget akut trauma, att mamma gick bort. Reaktionsfasen hann vi också ta itu med på sjukhuset och tiden efter. Jag ser fram emot nyorienteringsfasen...
Fortfarande är det så att en melodi, en TV-scen eller en diskussion påminner om det som hände för snart fyra veckor sedan. I går kväll tittade jag exempelvis på den otroligt bra TV-serien Drottningoffret med en helt magnifik Suzanne Reuter. Hon tacklade sin rollfigurs tilltagande alzheimer briljant och blev dessutom skjuten på slutet. Då grät jag en skvätt, eftersom allting kom tillbaka.
Det fanns inga direkta likheter mellan dödsfallen men bara sjukdomskampen och sorgen i scenerna lockade fram känslor. En rolig anekdot från programmet var möjligen att vi var på Råsunda i höstas, när en av scenerna spelades in...
Dagens positiva tanke:
Det börjar kännas litet roligt/skönt att vi ska åka bort med pappa, bror och svägerska i en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar