torsdag 13 januari 2011

Flashback från ambulansscen

Södertälje vintertid. Jag säger bara; förseningar i de kommunala färdmedlen. Kyla. Snö. Halka. Farbror som ramlade på bussen mellan industriområdet och Södertälje centrum. Ambulans. Mer väntan. Men det blev en intressant intervju och sedan gjorde jag besök hos två snabbmatsställen inne i stan, de är finalister i Arla guldko. Och faktiskt köpte jag en ny bikini på rea på vägen.

När jag skulle hämta bilen i Vällingby, gick jag förbi pappas port och fick en våldsam flashback. En ambulans som står uppkörd framför porten. Vi som kommer ut från trapphuset och ser ambulansen. Och ser mamma på båren, med syrgasmask. Hon ser döende ut. Under den gula filten har hon på sig sitt rosa tunna nattlinne som hon av någon oförklarlig anledning direkt ville ha på sig när vi började bryta upp från guldbröllopsmiddagen fyrtio minuter tidigare.

Direkt när vi reste på oss, ville hon byta om. Som ett barn, började hon nästan hysteriskt dra av sig kjolen. Jag hjälpte henne. Hon satt på sin stol i köket, orkade knappt lyfta armarna. Jag drog av henne tröjan. Hon satt där i bar överkropp och jag drog nattlinnet över hennes huvud. Min moster grät och viskade till mig "Är det sista gången vi ser henne?"

Jag ringde ASIH. Jourhavande sköterska ringde för att kolla om det fanns plats på Bromma och återkom med besked om att ambulans var på väg. Det sista mamma sade när ambulansförarna trixade henne fram på rullbåren i den trånga hallen var: "Det var ju inte meningen att dagen skulle sluta så här...".
Och det var när vi sedan åkt ner i hissen och kom ut genom porten som vi såg henne. Vid den synen visste jag att hon inte skulle komma hem mer. Det kändes i hela kroppen. Hon var inte medveten om att vi stod där, att vi såg henne. Den kallskurna middagen vi ätit några timmar senare var hennes sista riktiga måltid.

Sex dagar senare dog hon.
I går dog sonens nära väns pappa. Det är mycket död nu.
Cancerdöd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar