Rekapitulation och rutiner

Det känns tomt. Sommarveckan på Kreta är slut. Nu har vi kastats tillbaka i vardagen igen och det känns nästan som sorgligt. Förra fredagen satt jag här med ont i magen och ångest i kropp och sinne. Då slog en galning till i Oslo. En stor bomb exploderade i regeringskansli-kvarteren och en timme senare sköt han en massa norska ungdomar på Arbejderpartiets ungdomsförbunds konferens på en ö.

Vi följde händelserna på TV (svensk TV var under all kritik de första timmarna) och det var en helt overklig händelseutveckling. Dottern kom över och vi tog ett glas vin på Cino innan hon fortsatte ut på stan igen. Vi fortsatte titta på TV och kolla liverapporteringen på datorn. Världen kommer väldigt nära när något sådant här händer och i ovissheten kring huruvida det är ett terrorangrepp eller en galnings verk. Undra på att man känner oro och olust ibland! Trots den dramatiska kvällen, försökte vi få någon timmes sömn innan sonen meddelade sin hemkomst.

Jag kunde koppla av och sov någon timme till, tills klockan var fyra och det var dags att åka till pappa och hoppa in i taxin som tog oss till Arlanda.

På Kreta arbetade vi snabbt upp en fast rutin för dagarna:
07.30: Jag gick ut och motionerade, en stund senare gick maken och köpte bröd. En franska lades på pappas balkongbord.
08.15: Frukost på soliga balkongen - för en gångs skull bingo med havsutsikt.
09.00: Internet i receptionen för min del.
09.30: Dags att gå några steg ner till stranden och ta två stolar så nära havet som möjligt.
10.30: Pappa kom ner till stranden och växlade några ord. De sista dagarna hade han varit uppe på gatan och köpt Aftonbladet. En dag badade han, övriga dagar satte han sig i skuggan och löste korsord.
12.30: En klassisk lunch-tid, sedan dagarna då barnen var med. Vi satte oss oftast på Gregory´s och åt. Pappa drack Sprite, jag Cola Zero och maken en Mythos.
13.30: Pappa gick till poolbaren och löste mer korsord. Maken och jag badade och solade på stranden.
14.30: Maken och jag kapitulerade i värmen och satte oss i skuggan på hotellets beach bar. Jag tog ett glas vin och  maken ännu en Mythos.
15.15: Jag gick till pappas balkong och växlade några ord med honom innan jag satte mig på vår balkong med en kopp kaffe och läste.
18.30: Alkoholfri drink serverades till pappa i solen på balkongen. Några salta kex med fyllning och något lätt alkholhaltigt till maken och mig.
19.00: Promenad till restaurangen, oftast Kantari; vår favorit i en "trädgård" där man sitter under oliv- och avocadoträd och de har rediga fläktar och schnitzlar. En kväll åt vi på Platanias äldsta krog; Platanas, 61 år, och en kväll på Poseidon. Tyvärr var det taxistrejk så det blev varken OlivTrädet eller Gamla Platanias.
20.30: Gin & Tonic på någon av cocktailbarerna på gatan, ibland Mateio och ibland Ruinen.
22.00: Promenad hemåt. Sitta på balkongen en stund. Sova gott.

Det blev möjligen något enahanda men väldigt avkopplande. Jag saknade barnen - det är klart att det blir en annan sorts semester när sällskapet är större. Inte ett moln på himlen, 33 grader så gott som oavbrutet. En riktigt skön semestervecka som jag verkligen uppskattade och redan saknar.

Nu känns det litet tomt; trist att det är över.
Nu är allt som vanligt; middag med två av ungdomarna på Cino, sedan var de borta med vinden. Vi har knappast varit saknade. Vi är möjligen bara en belastning.
Nu är packningen uppackad och en maskin körd.
Nu är det långt kvar till nästa semester.
Nu kommer hösten snart.