Jag är så nöjd. Tillvaron är så bra. Solen skiner, man svettas, folkvimlet utanför dörren är en glädje. Jag är ledig och kan sova till sju på morgnarna. Jag hade gått ner ett kilo den här veckan och börjar nu känna mig som jag vill känna mig.
Tog min sväng på 45 minuter i morse och sedan en promenad till ICA Maxi för att köpa namnsdagspresent till maken - en elektrisk bordsgrill. Förmodligen inte så mycket att ha (och minnesgoda läsare minns att jag redan köpt en present; bordsvärmaren, som han fick i förskott) men det är ändå kul att kunna grilla en bit kött eller en korv i helgen. Om en stund ska jag äta lunch på torget med en ex-kollega. Det blir nog skagenröra på surdegsbröd - inte så nyttigt men mycket gott.
I kväll kommer ena sonen hit på middag, det blir hemlagat och förhoppningsvis "något gott" som han uttryckte önskemål om. I går var dottern här men då åt vi Subway-macka. En annan typ av tillfredsställelse.
I morgon åker sonen till Kanarieöarna och som den hönsmamma jag alltid har varit är det förknippat med viss ängslan. Tänk om de tappar bort nycklarna till lägenheten, tänk om de äldre i sällskapet tycker det är kul att fylla den yngsta, tänk om de råkar illa ut... Det är bara att hoppas på att förståndet sitter i även utomlands. Och jag tröstar mig med att de är hemma igen om en vecka!
Däremot var jag kanske inte så nöjd efter gårdagens läkarbesök. Först var jag hos pappa, som skulle få besök av en snickare och sedan gick jag till vårdcentralen på akuttiden. Min relativt nya husläkare hummade och sade att fläcken inte ser ut så som de har lärt sig att malignt melanom ska se ut. Det uttalandet stärker min känsla av att hon inte är så erfaren. Jag fick en kortisonsalva som jag ska stryka på i en månad och samtidigt hålla koll på fläcken. Försvinner den inte, utan förändras, ska jag komma tillbaka. Även om jag hade hjärtklappning och kände mig svimfärdig av oro för att den skulle plockas bort direkt och visa sig vara elakartad, kände jag mig nästan lurad när jag kom hem med salvan, 300 kronor fattigare.
Men - på det stora hela är jag ruskigt nöjd med tillvaron. Nu hoppas jag på en helg på stranden och krogen med maken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar