Så vaknade jag upp den sista tisdagsmorgonen i radhuset. Nu börjar tålamodet tryta. Min målbild nu är lördag kväll, då jag tänder ett ljus, sjunker ner i soffan och tar ett glas champagne. Då är vi på plats. Sängen är bäddad, handdukarna hänger i badrummet, det mesta är uppackat och två dagars tufft jobb samt flera veckors förberedelse är över. Det känns oändligt långt kvar till lördag kväll! Samtidigt är det bara några få dagar kvar.
I går var jag så trött, så trött hela dagen. Det är det här med att jag vaknar mitt i natten och ligger vaken någon timme eller två. Kanske var jag också litet påverkad av TBE-sprutan, för jag kände mig nästan sjuk. Hostan var jobbigare igen, jag hade en brinnande värk i bröstet och livet var tungt i största allmänhet. Det var därför skönt ta en promenad; det är så fantastiskt skönt att få röra på sig och rensa hjärnan litet! Det hade dessutom plötsligt blivit 17 plusgrader över några timmar, så det var dessutom underbart ljummet ute.
Nu är nästan alla lampor nedmonterade, kylen tom, i princip alla skåp tömda och alla tavlor, utom två nedlyfta. Vardagsrummet är helt belamrat av kartonger och väskor, så nu har vi börjat sprida ut oss i köket också.
Det är nära nu men jag är otålig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar