torsdag 14 april 2011

En natt i taget

Så vaknade jag sista torsdagsmorgonen i radhuset. Det känns lätt pirrigt nu. I går kväll var jag helt slut. Flera veckors intensivt packande och påtande börjar ta ut sin rätt. Pricken över i var att jag och sonen skulle åka och hämta skänken på Chilli på eftermiddagen. Jag flexade ut, handlade, åkte hem med kylvarorna och bytte skor, hämtade upp sonen vid pendeltåget och åkte till Barkarby.

Som jag misstänkte var skänken ett monster. Gigantiskt, tung och otymplig. Vi fick hjälp att lasta in schbraket i bilen men sedan... när vi kom hem. Då kände jag att situationen var mig övermäktig. Maken och sonen försökte lösa situationen men paketet gick knappt att rubba. Som tur var kom grannen och jag var snabb på att fråga om han hade en pirra.

Det hade han, så medan han hjälpte till att forsla in eländet i vår hall, parkerade jag bilen och pustade ut. Man får tänka på att man nästan är 50 nu! Man har inte riktigt samma uthållighet som för tio år sedan...

Bältrosen ger inte med sig, hostan finns kvar, handlederna värker och jag är ledbruten. Till det kommer de otroligt oroliga nätterna. I natt sov jag i och för sig riktigt bra - men då snarkade maken i stället, så jag fick säga åt honom flera gånger. Men - om en vecka är det över! Och jag ska sluta gnälla så här för mig själv! Nu tar jag en natt, en dag i taget och snart är vi på plats!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar