Mjuk men något skakig landning

Så vaknar jag upp till en solig vårmorgon med utsikt över Sundbyberg. Det har gått en vecka sedan jag skrev. Det har kanske varit en av de jobbigaste veckorna någonsin men samtidigt en rolig och utmanande vecka.

Flytten gick jättebra. Ungdomarna hjälpte till att bära, packa upp och skruva hela lördagen. Flyttkillarna jobbade rekordsnabbt och var klara på mindre än fem timmar. Vid halv fem på eftermiddagen gick vi ner till Foodcourt och åt middag och senare på kvällen drack vi skumpa för att fira. Då hade vi packat upp sextiotalet kartonger.

Världens absolut bästa! Tack!!!

Resten av veckan har varit kaotisk. Vi har satt upp tavlor, svurit, borrat, flyttat garderober, köpt en ny garderob och klädstång, grälat,svurit mer, kompletterat med korgar, oljat köksbordet, beställt matsalsmöbler, flyttat om möbler, dragit elsladdar, beställt smörgåstårta, rensat mer, köpt födelsedagspresenter, bytt fotoramar, postat påskkort, slängt emballage på soptippen, tittat på fotboll på O'Learys, fixat påskägg och köpt påskpresenter, firat 20-åringen och haft invigningsskumpa, gått till och från Råsunda, varit ute och ätit, åkt på brunchkryssning, besiktigat och bråkat med städfirman om undermålig flyttstädning, städat efter städarna, varit hos mäklaren och lämnat över radhuset, haft kontakt med Telia eftersom telefonen inte fungerade, motionerat med en vän som fått dåliga besked efter en mammografi, helt missat solen och dessutom jobbat i tre dagar.

Summa summarum: jag är rätt slut. Vi är inte riktigt färdiga än men nu börjar jag ändå känna att jag har landat. I går, när vi var på brunchkryssningen med pappa, bror och svägerska, och jag sedan tog ett glas vin på fiket nedanför, med dottern i solen, så kände jag mig för första gången avslappnad, för första gången på många veckor. Jag har blött näsblod, haft otrolig värk i käkarna och en del andra krämpor men jag vet ju att det beror på stressen.

Samtidigt vill jag få saker på plats, eftersom jag verkligen ogillar att bo i oreda och att inte ha kontroll över saker. Nu har vi nästan fått ordning på klädkammaren, så snart ska jag gå igenom köksskåpen och få bättre ordning där, vi ska komplettera med någon byrå och flytta en tavla, köpa en kökslampa och så väntar vi på matsalsmöblerna men sedan kan vi definitivt luta oss tillbaka och njuta ännu mer.

För faktum kvarstår; jag och vi stormtrivs! Inte för en sekund ångrar jag mig! Det här är allt jag drömt om. Även om jag fortfarande håller på att vänja mig vid nya rutiner, som vilken plats vid köksbordet som är min, vilken hörna i soffan som jag trivs bäst i, var jag ska fixa hår och smink etc..., så vet jag att vi har hamnat rätt!

Nu har vi bott här i en vecka men ännu inte lagat mat hemma. Det är dags snart. Vi har haft flera besök här och vi har pratat med flera grannar, som alla talar om vilket fantastiskt område det är och jag behöver bara titta ut genom fönstret för att fyllas av glädje! Vi har verkligen äntligen landat i Sundbyberg!!!

Nu firar vi påsk! Det är påskafton och vi ska till de gamla bostadsmarkerna och fira med släkten. I veckan fick pappa besked från Kyrkogårdsförvaltningen att mamma är "gravsatt", det vill säga spridd för vinden, fyra månader efter att hon dog. Hon fick aldrig se vår härliga lägenhet! Jag som ändå tänkt att det skulle vara lätt för henne att komma in i den med rullstol. Jag ser henne fortfarande framför mig, på dödsbädden, med den insjunkna ansiktet. Jag ser henne också framför mig alla påskaftnar, då hon fixat påskägg till barn och barnbarn. Jag har hennes broderade påskduk på bordet.
Det är första påsken utan henne! Det är fortfarande sorgligt!