Vi flyttade in i februari. Dottern var ett och ett halvt år och visade direkt upp att hon trivdes. Min mamma och pappa, brorsan och kompisen hjälpte till att flytta in och mamma konstaterade att dottern anpassade sig på en gång. Hon pladdrade och lekte och var allmänt nöjd. Vi bjöd alla på pizza innan de åkte hem och jag bäddade våra sängar. Dottern fick sova mellan oss. Mitt i natten spydde hon! Och i vilken kartong låg nya lakan? Jag fick leta medan maken duschade av dottern.
Någon av de första dagarna stegade "Majoren" fram och hälsade. Han konstaterade direkt att jag var gravid, fast det knappt syntes. Den 9 april (som i dag) skulle sonen ha fötts. Den 20:e var det vårstädning och maken jobbade. Jag och dottern var ute och sopade och träffade alla grannar. De undrade när det var dags för födsel och jag sade glatt "för nästan två veckor sedan". Då blev de milt uttryckt förskräckta och tyckte inte att jag skulle vara ute. Jag sade att jag gjorde allt för att få igång värkarna. När jag senare gick lös med dammsugaren inomhus, kände jag att det nog var på gång. När maken senare kom hem körde vi över dottern till mina föräldrar i villan och tio i fyra på morgonen föddes äntligen sonen.
Två år senare var det dags för "trean". De har gått hos dagmamma i området, de har gått på kyrkis, de har gått till sexårsverksamheten, Sörgårdsskolan, Vinstagårdsskolan. Vi har suttit ute i skogen på tomtefika, haft vernissage i en dagislokal, haft troll- och sagofika i lekparken, haft grannfester, hjälpt brorsan att flytta in, grillat, jag har varit påskkärringsamordnare i princip varenda skärtorsdag och sminkat både mina och alla andras ungar.
Vi har haft halloweenfirande, föräldramiddagar, en och annan grannkonflikt, bytt bilar, bytt barnvagnar, barnstolar, målat inom- och utomhus, vårdat sjuka barn, haft en oändlig massa middagar, firat barnkalas, motionerat, grälat, oroat oss, sprungit till bussen, varit utsatta för galna personer på bussen, galna personer i telefonen, förlorat morfar, farfar, svärmor och mamma, döpt och barnvaktat kusiner, firat studenter, haft fika- och mellisstunder i lekparken med granntanterna, sett grannar komma och gå...
När vi flyttade in fanns inga trådlösa telefoner, inga mobiltelefoner (bara enorma prototyper) och inga datorer. Det var bara något man möjligen hade på jobbet. Jag fick min första jobbmobil 1994. Vi köpte vår första pc när ett av barnen var på Kanarieöarna med mina föräldrar i två veckor. Det första spelet vi installerade var ett Muminspel, som fascinerade mig lika mycket som ungarna. Sedan fanns det andra klassiska spel; Fångarna på Fortet, Journalisten och ett jordenruntspel samt ett Sverigespel som jag glömt namnen på men som ungarna spelade mest hela tiden.När jag var föräldraledig med mellanbarnet var TV4s Nyhetsmorgon relativt nytt och stod alltid på. Så fort kocken Fredrik Eriksson visade sig och lagade mat, satt sonen och tittade intresserat. Annars var det mest bolimbompa-signaturen och lottodragningen som lockade. Vi började köpa VHS-filmer, framför allt Disney - men den första dottern fick var Mora Träsk. DVD hade ingen hört talas om än.Vi hade ingen tumlare, utan ett otympligt torkskåp.
Våra barn har vuxit upp till självständiga individer, jag har bytt jobb ett par gånger, maken har bytt några chefer, brorsan har bytt sambo/fru, bästa vännen har gått bort, vi har planerat semestrar, ordnat spontana sammankomster, firat påskaftnar, solat på altanen, vertikalskurit, vattnat, gödslat, skottat snö, vår- och höststädat, gått på årsmöten och föräldramöten, renoverat, bytt vitvaror, följt tidens tand...
Det har varit 20 helt fantastiska och otroliga, händelserika, kärleksfulla och underbara år. De bästa åren av mitt liv. Bäst av allt; familjen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar