lördag 2 april 2011

Ett liv i svarta sopsäckar

Så samlades vi och åt kallskuret hos pappa. Det var jag som stod för maten och jag hade kostat på oss dyrt och fint kött - det var supergott. Vi drack litet vin, skrapade några trisslotter och sedan var det oundvikligen dags. Vi tog två svarta sopsäckar; i den ena lade vi allt sådant i klädesväg som kan skänkas till Stadsmissionen och i den andra underkläder och sådant som skulle slängas.

Hon hade sådan ordning bland sina kläder, mamma. De låg snyggt och prydligt hopvikta. Allt kändes rent och fräscht och jag fick nästan en känsla av att hon hade förberett även detta, på samma sätt som att hon skänkte bort en massa saker i höstas. Det blev en stor och tung säck med kläder som kan komma andra till del.
Själv ville jag inte ha någonting men svägerskan tog några storskjortor inför graviditetens fortskridande.
Pappa var samlad men jag tror att han tyckte det var litet jobbigt. Själv tyckte jag det var jättejobbigt. Jag kom ihåg olika tillfällen då hon haft på sig vissa plagg och nästan allra svårast var det att se mössan, vantarna och sockorna som hon hade när hon och jag var och julhandlade. Det var jag som hade köpt dem i början av vintern, eftersom hon uttryckte en önskan om att klä sig varmt. Svägerskan fick mössan och vantarna och jag slängde sockorna eftersom mamma haft sina vätskande fötter i dem.

Det var bara använt en enda gång.
Den sista gången hon kom ut.
Den sista gången vi handlade julklappar tillsammans. Hon hade så svårt att andas men tyckte efteråt att det hade varit så roligt. Hon var så söt i mössan och vantarna och det var så jobbigt att köra rullstolen. Både hon och jag visste att det var sista gången. Jag vill inte se mössan och vantarna igen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar