söndag 18 september 2011

Tredje helgen gillt

Nu har det festats och ätits gott tre helger i rad. Nästa helg får bli en vilohelg! Det är verkligen fantastiskt mysigt att tända ljusen, duka fram goda maträtter med gott vin därtill och att få skratta med goda vänner. Jag kan leva länge på de senaste helgerna. Det är dock inte lika bra för midjemått och hälsa. Jag kan ju aldrig sova ut efter sena kvällar, så jag blir sliten av sömnbristen. Nästa helg ska jag sova, stavgå och ta hand om mig själv.

Pappa kom fram ordentligt, var ute och handlade och åt en toast i går kväll, lät han meddela. Det känns skönt, då är han på plats.

I kväll kommer ungdomarna hem på tacos. Det ska bli jättemysigt!  Vi ska spela Bingo-Lotto med pappas lotter och vi ska boka resan till Kanarieöarna i vinter. Har jag firat min 30- och 40 årsdag där, ska jag väl kunna fira min 50-årsdag där också - även om jag helst hade åkt på resa till Sydafrika, Barbados, Mauritius eller något annat mer spännande. En vecka i Playa del Inglés blir ändå kanon!

Vi pratade om vår flyttprocess i går kväll. Det slår mig att för ett år sedan var jag och sonen och tittade på sådär 20 lägenheter och maken var med några av visningarna. Det är bara ett år sedan! Jag var på Grönland och mammas sjukdomsförlopp eskalerade i rask takt. Hon ville inte ha rullator. Hon fick rullator. Hon tyckte inte hemhjälp var nödvändig. Hon fick hemhjälp. Hon ville inte ha rullstol. Hon fick rullstol. Hon ville inte ha morfin. Hon fick morfin. Hon ville bara fira sin guldbröllopsdag. Hon fick fira sin guldbröllopsdag. I går slog det mig hur ensam hon måste ha känt sig på slutet. Varför är man alltid så rädd för att prata om den förestående döden? Man försöker uppmuntra och ge hopp, fast man vet. Det är lätt att prata om hur man vill ha sin begravning innan man är sjuk, men när man väl är sjuk pratar man inte lika lätt om det. Då blir det för påtagligt. Borde vi ha pratat mer med henne om livet efter?

Hon visste ju själv, innerst inne. Hon höll det för sig själv, innerst inne. Hon blottade det bara ibland. Hon blottade det för mig när vi var ute och julhandlade och hon blottade det för pappa när hon något dygn innan hon dog sade "Jag lämnar er nu."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar