Nu är det nedräkning till scenframträdandet inför 150-talet deltagare. Det handlar om ett par minuter men jag har det hängande över mig ändå. Det är något slags skräckblandad förtjusning. Jag velar om kläder och jag skulle vilja sola men så är det något som håller mig tillbaka.
Helgen gick i sensommarens tecken, varmt men kallt mellan varven. Mörka kvällar. Det är litet mysigt med hösten ändå. Och på fredag är Stora säkerhetsdagen över. Så nu räknar jag ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar