I går var jag så pigg, så lätt till sinnes och njöt så mycket av höstvädret och livet. Jag inledde dagen med stavgång - det var länge sedan - och jobbade sedan stora delar av dagen. Maken och jag var och fikade en sväng på eftermiddagen och sedan var bägge sönerna hemma på middag och Bingolotto - vi spelar ju upp pappas lotter. Pappa verkar ha det bra i solen. Vi får korta rapporter medelst sociala medier och sms.
Och i morse vaknade jag ändå trött. Dagen dränerade mig fullständigt. Det var så många små detaljer som skulle fungera, flera möten, hämtning av ett minneskort, presentinköp, budgetplanering, korrekturläsning och allt annat. Klockan närmar sig nio och jag jobbar fortfarande. Sitter och laddar ner material till layoutaren, så att hon ska kunna komma igång. Det blir en extremt tjock tidning, nästan dubbelt så många sidor som brukligt är.
I lördags var vi på en fantastiskt roligt fotbollsmatch, AIK-Gais som AIK vann efter mycket vackert och enkelt spel. Nu planerar jag och ett par av ungdomarna en roadtrip till Helsingborg då vi ska uppvakta och hylla spelarna för en bra säsong - i bästa fall kommer vi tvåa och i sämsta fall trea.
Efter matchen var bror och svägerska och barn med oss och åt libanesisk enkel mat innan vi avrundade hemma hos oss.
Hemmavarande sonen är lätt-irriterad för närvarande. Han har mycket omkring sig. Förutom nytt extrajobb på Espresso House har han och klasskamrater startat ett företag inom ramen för Ungt Företagande. Jag känner att han tycker att jag är jobbig, töntig och disträ. Han har förmodligen helt rätt. Disträ vet jag - när jag har så här mycket att göra kastar jag socialt ur mig frågor men glömmer att lyssna på svaren. Jobbig och töntig stämmer säkert också. Det stämmer ju liksom helt överens med min egen självbild och självkänsla. Jag kan känna samma sak i kombination med prestationsångest i relation med andra - att jag borde väga mina ord bättre, att jag borde vara intellektuellare, att jag borde fördjupa diskussionerna och att jag skulle ta mig själv på litet mindre allvar.
Sonen tycker att vi lägger oss i när vi ställer frågor, fast vi egentligen bara är intresserade och det i min värld ingår i normalt socialt beteende att vara intresserad och nyfiken. Det skulle ju vara riktigt trist om ingen någonsin bryr sig om att fråga om hur saker och ting är. Det finns sådana omkring mig också; som bara pratar om sig själva och aldrig frågar hur det är med mig eller oss. Och det är sannerligen energidränerande.
Nu ska jag försöka fylla på med litet energi på något sätt. I morgon är en ny dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar