tag:blogger.com,1999:blog-15706523378268148702024-03-14T05:36:57.785+01:00LaLiLoMitt i livet.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.comBlogger278125tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-85849148410851379662011-10-09T09:06:00.002+02:002011-11-24T19:43:51.146+01:00Början och slut i mollDet började i moll för precis ett år sedan. Det slutar i moll i dag. Nu vet jag vad det innebär att ha en blogg. Nu har jag bloggat i precis ett år. Ett surt och sorgligt år. Ett år med glädjeämnen och lyckorus men med en hel del tungt sinne. Kanske blir det bättre. Förhoppningsvis blir det bättre. Eller så är det just detta som är livet.<br />
<br />
Solen skiner över takåsarna i Sundbyberg. Det är en djupblå hösthimmel utanför. Två plusgrader. Det är tidig söndagsmorgon efter en jättetrevlig kväll hos goda vänner.<br />
<br />
För ett år sedan var jag inne i en av de hittills tyngsta perioderna i mitt liv. Nu är jag inne i det som kanske är 50-års krisen. Glada dagar, deppiga dagar. Ensamma dagar. Trötta dagar. Desillusionerade dagar. Dagar fulla av besvikelse. Dagar fulla av motgångar. Dagar då jag blir missförstådd. Dagar då jag ger upp och sluter mig inom mig själv. Dagar då jag vill annat. Dagar då jag saknar. Dagar då jag önskar att jag kunde få något tillbaka. Dagar då jag hatar mig själv för att jag är så otillräcklig. Dagar då jag skäms över mitt inre gnäll, min inre ömkan och min vilja att bli älskad och uppskattad.<br />
<br />
Men alla dessa dagar älskar jag ändå familjen, boendet, jobbet och vännerna. Jag njuter av ljusglimtarna, av skratten, av orten där vi bor, av alla trevliga after works, av goda böcker, av mysiga middagar med vänner, av vetskapen om att en liten kusin är på väg, av alla förestående resor, av livet i detta nu.<br />
<br />
Ja, det är nog detta som kallas livet.<br />
<br />
Visserligen litet i moll men med gnistan kvar där under.<br />
Sätter jag punkt.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-10357330267735523212011-10-08T16:02:00.004+02:002011-11-27T09:09:53.163+01:00Sätter på mig leendetDet är ingen bra dag. Efter ännu en hektisk vecka såg jag fram emot lördagen men av någon anledning blev jag melankolisk och tillplattad. <br />
<br />
Det är ingen bra dag. De jag hade att prata med om viktiga och svåra saker finns inte längre. Men nu sätter jag på mig klänningen och leendet och genomför middag hos goda vänner.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-39857624608111387552011-10-03T20:22:00.001+02:002011-11-21T08:26:00.667+01:00Energi gav dräneringI går var jag så pigg, så lätt till sinnes och njöt så mycket av höstvädret och livet. Jag inledde dagen med stavgång - det var länge sedan - och jobbade sedan stora delar av dagen. Maken och jag var och fikade en sväng på eftermiddagen och sedan var bägge sönerna hemma på middag och Bingolotto - vi spelar ju upp pappas lotter. Pappa verkar ha det bra i solen. Vi får korta rapporter medelst sociala medier och sms.<br />
<br />
Och i morse vaknade jag ändå trött. Dagen dränerade mig fullständigt. Det var så många små detaljer som skulle fungera, flera möten, hämtning av ett minneskort, presentinköp, budgetplanering, korrekturläsning och allt annat. Klockan närmar sig nio och jag jobbar fortfarande. Sitter och laddar ner material till layoutaren, så att hon ska kunna komma igång. Det blir en extremt tjock tidning, nästan dubbelt så många sidor som brukligt är.<br />
<br />
I lördags var vi på en fantastiskt roligt fotbollsmatch, AIK-Gais som AIK vann efter mycket vackert och enkelt spel. Nu planerar jag och ett par av ungdomarna en roadtrip till Helsingborg då vi ska uppvakta och hylla spelarna för en bra säsong - i bästa fall kommer vi tvåa och i sämsta fall trea.<br />
<br />
Efter matchen var bror och svägerska och barn med oss och åt libanesisk enkel mat innan vi avrundade hemma hos oss.<br />
<br />
Hemmavarande sonen är lätt-irriterad för närvarande. Han har mycket omkring sig. Förutom nytt extrajobb på Espresso House har han och klasskamrater startat ett företag inom ramen för Ungt Företagande. Jag känner att han tycker att jag är jobbig, töntig och disträ. Han har förmodligen helt rätt. Disträ vet jag - när jag har så här mycket att göra kastar jag socialt ur mig frågor men glömmer att lyssna på svaren. Jobbig och töntig stämmer säkert också. Det stämmer ju liksom helt överens med min egen självbild och självkänsla. Jag kan känna samma sak i kombination med prestationsångest i relation med andra - att jag borde väga mina ord bättre, att jag borde vara intellektuellare, att jag borde fördjupa diskussionerna och att jag skulle ta mig själv på litet mindre allvar.<br />
<br />
Sonen tycker att vi lägger oss i när vi ställer frågor, fast vi egentligen bara är intresserade och det i min värld ingår i normalt socialt beteende att vara intresserad och nyfiken. Det skulle ju vara riktigt trist om ingen någonsin bryr sig om att fråga om hur saker och ting är. Det finns sådana omkring mig också; som bara pratar om sig själva och aldrig frågar hur det är med mig eller oss. Och det är sannerligen energidränerande.<br />
<br />
Nu ska jag försöka fylla på med litet energi på något sätt. I morgon är en ny dag!Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-32348190925273394522011-10-01T08:43:00.000+02:002011-10-01T08:43:15.861+02:00Dansar med indianerDet är Indian Summer, eller brittsommar som vi säger i Sverige. Det är soligt, varmt och underbart! Det gäller att fånga dagen, att njuta.<br />
<br />
Nu är jag inte så bra på det; jag flänger och far alternativt sitter inne och vråljobbar - men i går kväll gick jag och dottern med kompis och sonen i alla fall ut och tog ett glas vin utomhus på kvällen. I dag är det fotboll på eftermiddagen och sedan blir det middag ute någonstans. Det är den 1 oktober och det ska nästan bli 20 grader i dag! Det gäller att njuta. Snöstormen kan komma när som helst.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-20952253187637646552011-09-29T19:34:00.004+02:002011-11-27T11:07:15.132+01:00Ny karriär"Det är den 28 september. <br />
Den 28 september för 17 år sedan, 1994, tillhör en av de där dagarna som vi svenskar alltid minns vad vi gjorde. Själv vaknade jag en tidig, regnig och stormig morgon och möttes av radionyheterna om att M/S Estonia förlist. Jag gav mig ännu tidigare än vanligt av till jobbet, utan att då veta att nästan 70 av våra egna medarbetare varit ombord. Jag jobbade på Stockholmspolisens informationsavdelning och sattes i stabsfunktion direkt när jag kom till Polishuset. Det var inledningen på några otroligt intensiva och omtumlande dagar för många av oss. De visar ändå att en del händelser och katastrofer skapar band över alla gränser. Själv fingrar jag ibland denna dag på ett stort kuvert jag fick från Los Angelespolisen någon månad senare med en massa brev och kort från de anställda. Jag förstod inte varför förrän jag kom till botten av kuvertet och hittade en artikel ur Los Angeles Times, där jag var citerad i en mening. <br />
<br />
Men. ... Den 28 september kan också vara en glädjens dag. Som i dag. <br />
Det är fantastiskt roligt att i dag få hälsa er alla varmt, varmt välkomna till Security Awards. <br />
Security Awards är säkerhetsbranschens största tävling och med den vill vi på tidningen Skydd & Säkerhet lyfta fram förebilderna, de goda exemplen och allt det engagemang och driv som finns i branschen. <br />
<br />
Vi har nu 12 priser att dela ut. Under tiden får ni gärna köpa dricka i baren och när vi är klara om en och en halv timme bjuder vi på ett glas vin och litet tilltugg. Då får ni också tillfälle att besöka våra partners i lokalen. Ni ser vilka de nominerade är i tidningarna på borden. Jag behöver inte säga det; ni vet det redan. Det är förstås en stor ära att bara bli nominerad. Här och nu i dag är alla vinnare! <br />
Ni som har nominerats är här för att ni kan inspirera och bidra till utveckling i branschen – och för att ni är proffs! <br />
Jag vet att jurygrupperna har haft ett tufft arbete att utse vinnaren i varje kategori och vill rikta ett tack till alla jurymedlemmar för ert engagemang.<br />
<br />
Den första kategorin är Årets Riskmanagementlösning. Jag hälsar David Alvén från Niscayah upp på scenen, som jag vet brinner för Risk Managementfrågor. Välkommen! Vad kännetecknar en bra Risk Managementlösning enligt ditt sätt att se?"<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"></div><b>Ungefär så där såg min gårdag ut</b>.<br />
Det hade äntligen blivit dags för Security Awards, då 12 vinnare skulle koras. Och det är litet konstigt - att vår förra projektledare såg att det fanns i mig, att jag faktiskt grejar att stå på en scen och prata inför en massa människor. Jag är inte ens nervös när jag går upp, jag gillar att få mikrofonen framför munnen. De två och en halv timmarna gick rätt ok, tyckte till och med jag själv - även om tekniken strulade inledningsvis. Men alla sade att jag hanterade det professionellt. Ja, vad ska man göra när man står där?<br />
<br />
Efteråt kom flera fram och gav jättefin positiv återkoppling (det är klart att de som tyckte det var dåligt inte kom fram och sade något...) men en sade till och med att de skulle anlita mig som moderator vid något evenemang framöver... Helt sjukt! En av mina chefer/kollegor mejlade i dag:<br />
"<i>Proffsigt jobbat! Bra inledning som drog uppmärksamhet, igenkänning, bra storytelling. Riktigt bra alltså - kan jag säga som hört 100tals olika tal och även jobbat med att utbilda inom presentation."</i><br />
och vår unga projektledare skrev: <i>"Du är fantastisk att jobba med".</i> Jag suger åt mig och får en hel massa energi - vilket är tur eftersom det ändå är en anspänning innan. Perfektionist som jag är vill jag verkligen att det ska vara proffsigt och snyggt, allting.<br />
<br />
Som kompensation för ljudstrulet, ordnade projektledaren ett presentkort åt mig och en gäst till Operakällaren med tre rätters festmiddag och vin! Det var snyggt men jag får genast dåligt samvete - inte ska jag...?!<br />
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-D9oj4Qa4sOI/Tsn8oGIV5MI/AAAAAAAAADg/P-1SFry2Pjo/s1600/Aro1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="132" src="http://1.bp.blogspot.com/-D9oj4Qa4sOI/Tsn8oGIV5MI/AAAAAAAAADg/P-1SFry2Pjo/s200/Aro1.jpg" width="200" /></a>Efter utdelningen gick jag och mediechefen till vår gemensamma bekants spanska affär Tous. Det är min gamla barndomskompis och mediechefens före detta kollega. Hon säljer superfina smycken och väskor och jag kom därifrån med en tuff väska! Sedan åkte jag hem med värkande fötter och lade mig rätt tidigt. Bäst var när Hasse Aro nämnde att han fått pris av Skydd & Säkerhet i direktsändning!<br />
<br />
Veckan har gått i ett rasande tempo och förkylningen håller i sig. I morse vaknade jag med fruktansvärd huvudvärk men den gick att bota med panodil och vatten. Dottern och jag kom igång med Viktväktarna igen och avslutade vår "date" med god sushi.<br />
<br />
Det har blivit litet brittsommar så det är underbart varmt ute. Däremot är jag inte ute så många timmar per dag... det är typ en minut på morgonen och någon på eftermiddagen. Lunchen intas framför datorn. Lämning av tidningen till layout i nästa vecka, så det finns ingen tid till vila. I dag har jag dessutom skickat ut fyra pressmeddelanden, lagt upp bilder på Facebook, twittrat etc. Roligt med de nya medierna när man ska marknadsföra något!<br />
<br />
Snart helg - tack för det!Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-23903766306949158632011-09-23T17:32:00.000+02:002011-09-23T17:32:56.368+02:00Vilohelg it isDet har redan gått en vecka. Fråga mig inte hur det gick till. Fråga mig inte vad jag har gjort. Jag sitter i soffan under en filt och fryser med feber och ont i kroppen. Om jag ska summera veckan så låter det så här:<br />
Fotbollsderby en kväll. Förlust för AIK, som gjorde en av sina sämre matcher.<br />
Ishockeyderby nästa kväll. Förlust för AIK, vars vägg till målvakt gjorde en av sina sämre matcher.<br />
Tråkningar på jobbet.<br />
Intervjuer och möten.<br />
Viktväktarna med första uppgången noterad. Nu gör jag sista rycket mot målvikten!<br />
Förkylning bröt ut.<br />
Armarna bättre eftersom jag i stället släpat kontoret på ryggen och fått ont i axlarna.<br />
<br />
Nu är det helg och jag lovade ju i söndags att jag skulle ta en vilohelg. Nu talar även kroppen om att jag ska vila. Så vila it is. Fast en sväng till Ikea med dottern och en sväng till pappas lägenhet för att kolla om det hänt något och litet artikelskrivande kanske jag orkar med ändå...Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-57739323088139082602011-09-18T11:08:00.002+02:002011-11-27T10:19:53.079+01:00Tredje helgen gilltNu har det festats och ätits gott tre helger i rad. Nästa helg får bli en vilohelg! Det är verkligen fantastiskt mysigt att tända ljusen, duka fram goda maträtter med gott vin därtill och att få skratta med goda vänner. Jag kan leva länge på de senaste helgerna. Det är dock inte lika bra för midjemått och hälsa. Jag kan ju aldrig sova ut efter sena kvällar, så jag blir sliten av sömnbristen. Nästa helg ska jag sova, stavgå och ta hand om mig själv.<br />
<br />
Pappa kom fram ordentligt, var ute och handlade och åt en toast i går kväll, lät han meddela. Det känns skönt, då är han på plats.<br />
<br />
I kväll kommer ungdomarna hem på tacos. Det ska bli jättemysigt! Vi ska spela Bingo-Lotto med pappas lotter och vi ska boka resan till Kanarieöarna i vinter. Har jag firat min 30- och 40 årsdag där, ska jag väl kunna fira min 50-årsdag där också - även om jag helst hade åkt på resa till Sydafrika, Barbados, Mauritius eller något annat mer spännande. En vecka i Playa del Inglés blir ändå kanon! <br />
<br />
Vi pratade om vår flyttprocess i går kväll. Det slår mig att för ett år sedan var jag och sonen och tittade på sådär 20 lägenheter och maken var med några av visningarna. Det är bara ett år sedan! Jag var på Grönland och mammas sjukdomsförlopp eskalerade i rask takt. Hon ville inte ha rullator. Hon fick rullator. Hon tyckte inte hemhjälp var nödvändig. Hon fick hemhjälp. Hon ville inte ha rullstol. Hon fick rullstol. Hon ville inte ha morfin. Hon fick morfin. Hon ville bara fira sin guldbröllopsdag. Hon fick fira sin guldbröllopsdag. I går slog det mig hur ensam hon måste ha känt sig på slutet. Varför är man alltid så rädd för att prata om den förestående döden? Man försöker uppmuntra och ge hopp, fast man vet. Det är lätt att prata om hur man vill ha sin begravning innan man är sjuk, men när man väl är sjuk pratar man inte lika lätt om det. Då blir det för påtagligt. Borde vi ha pratat mer med henne om livet efter? <br />
<br />
Hon visste ju själv, innerst inne. Hon höll det för sig själv, innerst inne. Hon blottade det bara ibland. Hon blottade det för mig när vi var ute och julhandlade och hon blottade det för pappa när hon något dygn innan hon dog sade "Jag lämnar er nu."Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-37429708806798799352011-09-17T15:15:00.000+02:002011-09-17T15:15:48.505+02:00Minnesbilder i mollJag bläddrar igenom foton på min iPad. Foton på bästa vännen på vår kräftskiva och från en campingplats någonstans i Sverige. Fotona från olika semestrar med mamma och pappa. Silluncher. Strandluncher. Jag känner mig ensam. Inte nog med att jag inte kan ringa vännen sedan snart två år, jag kan inte ringa mamma sedan snart ett år. De brydde sig alltid. Fanns alltid.<br />
<br />
Det känns orättvist. Det känns tomt. Det känns som om det räcker nu. Måtte det inte bli några fler på länge, länge än.<br />
<br />
Jag har fått kallelse till spirometri nu. Jag tror inte det kommer visa något alls men det behövs inte mycket för att jag ska släppa fram en eller annan svart tanke. Jag är en "gammal kärring" nu, snart 50. Åldern sitter dock i huvudet och jag känner mig inte särskilt gammal. Däremot börjar en och annan krämpa komma, även om jag försöker förneka dem, även om jag inte pratar om dem. Ibland far funderingen genom huvudet; tänk om jag drabbas av någon sjukdom som inte upptäcks, som går för långt. Tänk om jag måste lämna det här livet, min man, mina barn, mitt hem! Det får helt enkelt inte hända! Det finns inte i min världsbild att jag inte ska få följa ungdomarnas resa till vuxenlivet, att jag inte ska få uppleva barnbarn och pension. <br />
<br />
Och inget kan jag göra för att påverka det. Inget kan jag göra för att försäkra mig om att jag och de mina ska få vara friska. Det är något helt utanför min kontroll och det gör mig frustrerad, samtidigt som jag sitter och bläddrar bland mina digitala foton och gräver i min minnesbank.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-60427080223379234312011-09-16T16:16:00.001+02:002011-11-18T20:13:53.001+01:00Nio månaderVart tog den här veckan, undrar man förvirrat och bläddrar i almanackan. Det skulle ju lugna ner sig? Så en kort summering är: förra fredagen blev det middag på ny restaurang i Sundbyberg och sedan sov jag gott. På lördagen stod jag i köket hela dagen och på kvällen kom våra ungars barndomskompisars föräldrar på en mycket trevlig middag som höll på till halv två på morgonen.<br />
<br />
På söndagen tog vi tag i det där jobbiga att hjälpa pappa röja köket och dela upp mammas smycken.<br />
I måndags var det två intervjuer och ett viktigt möte på arbetet, innan vi fick tjoa oss lyckliga framför en AIK-match på datorn.<br />
I tisdags var det intervju, i onsdags nyhetsbrev, frukostmöte, två intervjuer, lunch med förra mediechefen och skriva.<br />
I går, torsdag, en intervju och ett möte samt ny bortamatch på datorn och ännu en seger. Dessutom började elitserien och AIK drämde till Timrå ordentligt. Det var en fin dag för oss AIK:are. Nu ligger vi tvåa både i Allsvenskan och Elitserien, åtminstone några timmar till!<br />
I dag har vi haft budgetinstruktionsmöte med nya finanschefen och sedan hade jag uppföljning med layoutaren (som var jättenöjd med första tidningen som har utgivning i dag).<br />
Jag "flexade" ut vid lunch och har handlat med sonen inför helgens middagar. Nu sitter jag här med ett glas vitt och litet godis och har skrivit två artiklar medan jag väntar på att maken ska komma hem. Det blir middag på stan även i kväll. Fin tradition det här!<br />
<br />
I morgon ska pappa skjutsas till Arlanda för fyra veckors vistelse på Kanarieöarna och vi ska ha goda vänner på middag igen. <br />
<br />
Så nu hinner jag inte sitta här och skriva artiklar (och blogga) längre; nu ska jag förbereda litet också. Och framför allt minns jag mamma i dag. Det är nio månader sedan hon dog. Det är fortfarande tomt. Jag har några av hennes smycken som minnen men hade så mycket hellre haft henne här!Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-58374901580678265362011-09-11T08:45:00.002+02:002011-11-21T08:11:13.775+01:00Summa summarum<style>
@font-face {
font-family: "Times";
}@font-face {
font-family: "Cambria";
}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: "Times New Roman"; }div.Section1 { page: Section1; }
</style> <br />
<div class="MsoNormal">Torsdag klockan 13.45: 150 personer i publiken. Steffo bakom dörren. Lotta lugn på scenen med Mac:en.</div><div class="MsoNormal"><b> </b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b><span style="color: red;">Twittra:</span></b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; margin-right: -7.4pt;"><b>@steffotornquist Välkommen! Du twittrar regelbundet – varför och hur hinner du?</b></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">mars</div><div class="MsoNormal">Skriver om Calvados. Har hällt upp ett glas 12-årig Busnel för att få näsborrarna i rätt darrning, äter samtidigt ost. Blir glad. Och fet.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">april</div><div class="MsoNormal">Klippte just en grävling på E4an utanför Mantorp.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">maj</div><div class="MsoNormal">Ångrar att jag sprutade in botox i huvudet. Det blev inte bra.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">juni</div><div class="MsoNormal">Fan, gått upp två kilo bara för att jag inte dragit in på skumbananer samt anka stekt i eget fett. Nu crossmaskin i en timme som straff!</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">juli</div><div class="MsoNormal">Förbannat, nu åt jag upp den där lilla lappen som sitter på äpplen nuförtiden.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">augusti</div><div class="MsoNormal">Idag är det åttondelsfinal i Café Operagolfen. Taggtråd till frukost. Håller inte spelet får jag väl psyka ner fanskapet. Bra mig!</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">I morse klockan fem:</div><div class="MsoNormal">Dagens viktigaste: att hedra minnet av Stefan Liv i <a href="https://twitter.com/#%21/search?q=%23NyMo"><span style="color: #0026e2; text-decoration: none;">#NyMo</span></a>, att leda Stora Säkerhetsdagen i eftermiddag. Lång o viktig dag.</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal"><b><span style="color: red;">Twittra: </span>@steffotornquist Vad för du för respons på ditt twittrande? <span style="color: red;"></span></b></div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><a href="http://3.bp.blogspot.com/-2tdG01RNlCk/Tsn5GmohsiI/AAAAAAAAADQ/EVbddlcvPqw/s1600/Lotta.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="132" src="http://3.bp.blogspot.com/-2tdG01RNlCk/Tsn5GmohsiI/AAAAAAAAADQ/EVbddlcvPqw/s200/Lotta.jpg" width="200" /></a>Jag hörde för en tid sedan debattören och bloggaren Johan Ronnestam, som beskrev skiftet i företag och organisationer, där vd och styrelse numera befinner sig längst ner på kunskapstrappan och de unga nyanställda högst upp – åtminstone när det gäller sociala medier. Hans otvetydiga råd var ”Häng på för att hänga med”. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">En som verkligen har hängt på är Steffo Törnquist. För, det ni precis hörde var ett urval av hans tweets/uppdateringar på Twitter.I mars var vi 5 700 personer som följde hans inlägg. I dag är vi över 10 000. Han sprängde 10 000-gränsen i går. Steffo skriver någonstans mellan 10 och 40 uppdateringar om dagen. </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">I dag har han också twittrat:</div><div class="MsoNormal">* Oerhört intressanta talare på Säkerhetsdagen. Ska bli förbannat intressant!!</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal">och </div><div class="MsoNormal">* Säkerhet handlar inte bara om att skydda folk o egendom. Det handlar om identitetsstöld på nätet, mailbombning, imagehot, spionage, politik</div><div class="MsoNormal"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Frågan är om han ser några risker själv... </div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b><span style="color: red;">Twittra: </span>@steffotornquist har du själv någon gång blivit utsatt för något, kopplat till din närvaro på sociala medier?</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><span style="color: blue;">(Steffo kommer in)</span></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><b>FRÅGA:</b></div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Hur reagerar man då – är det värt att synas på sociala medier när man riskerar sådana saker?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Varför är du här i dag, varför tror du att Stora Säkerhetsdagen är viktig?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">Välkommen - ska vi passa på att höra efter om Thomas Lundin twittrar?</div><div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;"><br />
</div><b>Steffo ställer frågor till Thomas - sedan säkerhetsgenomgång med representant för Stockholm Waterfront innan första föreläsaren...</b><br />
<br />
Stora säkerhetsdagen blev lyckad. Steffo och jag fungerade bra ihop och han sade senare till G4S vd, som han känner, att det hade varit lätt att samarbeta med mig. Jag fick mycket positiv återkoppling på mina kläder och mitt lugn. Någon kommenterade att det var stor skillnad på mig och min konkurrenttidnings chefredaktör, hon med fiskhandslaget och den buttra uppsynen, som i pausen gick ut på ärenden i stället för att mingla med sina läsare.<br />
<b> </b><br />
Dagen var intressant, både roande oroande. Jag twittrade och uppdaterade Facebook hela dagen och Steffo skrev också en uppdatering om att det var intressant samt ett tack-tweet. Jag och mediechefen följde med några festprissar från ett företag som vi vill samarbeta mer med till Nordic Light och blev bjudna på ett glas vin, innan jag åkte hem vid midnatt. Nöjd. Belåten.<br />
<br />
Dagen efter var det jurymöten i Fast Food Awards på Stockholmsmässan och efter det åkte jag hem och jobbade. Ringde en före detta jobbarkompis som det var länge sedan jag pratade med, kände på mig att något hänt. Mycket riktigt; polisen hade kommit hem och gjort husrannsakan hos hennes son, som fortsatt att röka hasch under sommaren. Nu var det fortsatt program på Maria Pol och åtalsunderlåtelse för honom.<br />
<br />
På kvällen testade vi Restaurang Prima och i går var det middag för våra barns bästa barndomskompisars föräldrar. Det är verkligen jättekul att vi fortfarande umgås. Det blev champagnesangria på solig balkong, med krustader och tilltugg, kaviarpuckar med ostbågsströssel, oxfilegratäng med vinsås, varm brietårta med honungsnötter och rocky road-kladdkaka. Till detta riktigt fint rött vin, portvin och avec.<br />
<br />
Alla verkade uppskatta maten och det bästa är att vi ska ha middagsgäster även nästa helg och att jag tänkte köra samma meny - eftersom jag köpte mycket av allt och därför slipper komplettera med så mycket!<br />
<br />
I dag är det redan söndag. Veckan som kommer bjuder många intervjuer och möten men först ska jag ha en lugn dag, då vi ska besöka pappa och hjälpa honom att packa köket, inför renoveringen.<br />
Se där, det var en summering av de gångna fyra dagarna!Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-85178445941603907682011-09-07T08:35:00.001+02:002011-09-07T08:37:20.944+02:00Urladdning och uppladdning<b>Urladdning:</b><br />
I går kunde jag lämna jobbet utan jobbdatorn. Första gången på en månad. Ovant. Blev rastlös. Tvingade med maken på upptäcktsfärd till Lidl för att bilda mig en uppfattning om utbudet där. Det blev en dag av urladdning. Tidningen kunde efter ett antal vändor tryckgodkännas. 68 sidor med hyfsat redaktionellt material och några nya annonsörer.<br />
<br />
Den bär sig inte riktigt ekonomiskt men det känns ändå som vi är på väg - jag och nya mediechefen. Jag fick släppa igenom två korrfel som formgivaren missat men får svälja det, hur retligt det än är. Urladdning. Nu ligger tidningen i tryckpressarna. Det var även urladdning för vädret. Regn och blåst. Höst.<br />
<br />
<b>Uppladdning:</b><br />
Talet är skrivet. Korrigerat. Ändrat. Tidtaget (två minuter och sju sekunder). Jag hittade inget lämpligt solarium så jag får använda foundation och hoppas på att jag slipper bli flammig. Jag tar ständiga promenader till klädkammaren och funderar över vad jag ska ha på mig. Blir jag för uppklädd med finklänningen? Ska jag vara tuffare klädd? Helt klädd i svart?<br />
<br />
Det är första gången jag står på scenen som chefredaktör för Skydd & Säkerhet - jag ska synas, jag är varumärket, jag ska bli ihågkommen - det är över huvudtaget första gången jag står på scenen inför 150 personer... <br />
<br />
Varför har projektledaren som pushade fram mig till detta slutat? Han skulle ju coacha mig. Samtidigt vet jag att jag kommer genomföra det med visst lugn. När det väl gäller, så infaller sig ett lugn. Jag ska ställa bra frågor till Steffo utan att snubbla på tangenter eller ord, jag ska mingla, jag ska le, jag ska vara överallt i morgon eftermiddag.<br />
<br />
Det måste dock vara en good hair day. Tekniken måste fungera. Strumpbyxorna får inte gå sönder. Jag måste byta kofta mot sjal till middagen. Var kan jag lägga dator och ipad när vi äter? Uppladdning pågår. Var kan jag ladda batterierna?Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-64300261564794638612011-09-05T18:57:00.000+02:002011-09-05T18:57:58.855+02:00NedräkningNu är det nedräkning till scenframträdandet inför 150-talet deltagare. Det handlar om ett par minuter men jag har det hängande över mig ändå. Det är något slags skräckblandad förtjusning. Jag velar om kläder och jag skulle vilja sola men så är det något som håller mig tillbaka.<br />
<br />
Helgen gick i sensommarens tecken, varmt men kallt mellan varven. Mörka kvällar. Det är litet mysigt med hösten ändå. Och på fredag är Stora säkerhetsdagen över. Så nu räknar jag ner.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-82764800931360721192011-09-03T15:48:00.002+02:002011-11-21T08:03:29.545+01:00En helt ledig helgÄntligen! Sol och stavgång tidig lördagsmorgon. Underbart! Sedan tvättning och shopping i Vällingby med dottern och fika med pappa. Det blev fem (!) nya blusar, en kavaj, höstkängor och en kjol samt tre vinglas till samlingen. Och så någon mascara och något nagellack också.<br />
<br />
Dessutom har maken putsat fönster och jag skurade golven i går så nu känns det fräscht och fint igen. Och när sonen och jag tog en promenad i Sumpan litet senare blev det också nya löpare till matbordet. <br />
<br />
Jag känner mig <i>så</i> nyttig och nöjd!<br />
Nu är vi rustade för middagen nästa helg! Snart ska jag rusta mig för kvällen. Finklänning på och middag hos bror och svägerska står på lördagsagendan.<br />
<br />
Och i morgon väntar ännu en <i>helt</i> ledig dag! Jag har inget jobb alls med mig hem! Det känns lyxigt, det känns ovant och det känns välförtjänt!Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-15274215872389587442011-09-02T19:14:00.001+02:002011-11-18T20:17:29.491+01:00NjutbartNu lägger sig lugnet. Tidningen är korrekturläst, nytt omslag valt, alla lata gubbar på jobbet har visserligen varit litet sura i dag men jag tror att jag lyckades tina upp dem medelst glatt humör och viss charm, ett extra nyhetsbrev är förberett och går ut på måndag morgon klockan 8.00 och för första gången på en månad känner jag mig litet lugnare. Nu kanske livet återvänder. Nu kanske jag hinner lyssna på svaren på mina ställda frågor. Nu kanske jag hinner börja läsa nyheterna. Nu kanske jag hinner börja följa någon serie på tv. <br />
<br />
Vi har ätit kallskuret och ost i solen på balkongen och jag är inne på andra glaset vin. På bordet ligger mintchoklad och väntar. Om en stund börjar en em-kvalsmatch i fotboll. Sonen hostar och har svårt att prata men är förhoppningsvis så sakteliga på bättringsvägen.<br />
<br />
Så. Nu njuter jag av livet en stund. Sedan ska jag planera nästa helgs middag och försöka hitta en snickare som kan fixa vårt köksgolv. Njutning och planering. Njutning och agerande. Det är livet för stunden.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-82336460802543328762011-09-01T19:32:00.001+02:002011-11-18T20:21:41.410+01:00Lata människorVisserligen hade jag tänkt gå tidigare i dag för att hinna med både skräddare och viktväktare men när jag gick var det i vredesmod. Jag bara stängde av datorn, packade ner den och drog fortast möjligt. Det var första gången jag blev ordentligt irriterad på jobbet.<br />
<br />
Jag är visserligen "mamma" till Fast Food Awards. Men nu jobbar jag inte med den tidningen längre. Det finns en projektledare, det finns en ny chefredaktör, det finns en mediachef och det finns en "senior manager" som alla har fingrarna med i leken. Tidigt i augusti skickade jag ut en lista över jurygruppsmedlemmar och förslag på vilka grupper de ska ingå i. <br />
Som vanligt fick jag ingen reaktion.<br />
<br />
I ett möte med projektledaren i dag kom vi överens om att jag kan skicka ut nomineringarna på tisdag om jag får alla underlag. För allas kännedom mejlade jag ut jurygruppsfördelningen och skrev att om de hade synpunkter fick de själva ragga upp fler och bara meddela mig mejladresserna. <br />
<br />
Nehej, då ringer först mediachefen och är orolig för att han ska ingå i två grupper och frågade om man (jag) kunde hitta andra. Mitt svar blev: "Absolut, kommer du på någon så ring och fråga om de ställer upp. Meddela mig mejladressen bara." Precis som jag skrivit i mejlet. <br />
Strax därefter fick jag ett långt mejl från senior manager med en <i>mängd</i> förslag på företag som borde ha representanter i jurygrupperna! Jag svarade att jag inte känner några på de företagen och att jag inte hinner. Fick ett kort "ok" till svar. <br />
<br />
Då drog jag i väg ett mejl till de allihop där jag skrev att de får ha ett möte utan mig i morgon, eftersom jag är mitt i pressläggning av den tidning jag jobbar med och att de själva får hitta dessa jurymedlemmar. Sedan gick jag hem. Lata människor, säger jag! Det är så förbannat lätt att lämpa över på andra. <br />
<br />
Jag korrläser tidningen och styr upp layouten. Det kan bli bra. Men så kom konkurrenten i dag - min förra tidning - och har precis använt samma tema på omslaget som jag planerat. Jag blev jättebesviken och måste planera om så här i slutskedet.<br />
<br />
Dagen slutade trevligare; jag gick och hämtade min insydda klänning för 300 kronor och sprang sedan bort till Viktväktarna. Totalt 7,9 kilo ner nu sedan veckan efter påsk, 500 gram kvar (fast egentligen kan jag ju "stanna" nu men vill ha en jämn siffra).<br />
<br />
I morgon är det fredag. Då hoppas jag få de sista sidorna att korrekturläsa och ett nytt omslag. Sedan måste jag börja fokusera på Stora säkerhetsdagen. Då vill jag inte ha några lata människor omkring mig!Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-7692439488158863872011-08-31T20:28:00.002+02:002011-11-18T20:24:31.015+01:00Lugn sekund ger dåligt samveteDeltog på mitt första styrelsemöte med Qnet idag, nätverket för kvinnor på ledande positioner i säkerhetsbranschen. Det tog betydligt mycket längre tid än jag räknat med, så eftermiddagen blev tämligen sönderhackad och ägnades mest åt resor, från Lidingö till Hammarby Sjöstad och retur. Det var dock ett kul gäng och det kändes som om nätverket fick en liten nystart i dag.<br />
<br />
På vägen hem från jobbet ringde jag pappa, som jag inte hunnit ringa på ett par dagar. Det ger litet dåligt samvete. Han går på sin sjukgymnastik nu och märker att det ger resultat. <br />
<br />
Yngsta sonen är fortfarande sjuk och sängliggande. Det är svalt och mörkt ute. Maken har blivit lätt beroende av nya säsongen Robinson och mellanbarnet vill flytta från stan. Sammantaget är allt litet deprimerande. Så lugna sekunder är kanske inte att fördra - då funderar jag för mycket på allt och inget.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-30568983332258577682011-08-30T19:14:00.001+02:002011-11-18T20:26:29.161+01:00En tidning mindreJag fortsätter att boosta mitt ego. Blev löjligt glad i dag när jag fick följande mejl från formgivaren av Fast Food:<br />
"Tack själv för den här tiden. Det har varit väldigt trevligt och smidigt att jobba ihop med dig och du ska veta att vi ofta har dig som rättesnöre när det gäller hur bra allting kan funka med en redaktion. Kanske möts vi igen!"<br />
<br />
Själv tycker jag att jag petar och kontrollerar litet väl mycket i bland men jag vet förstås att jag alltid lämnar i tid och med tydliga instruktioner. Jag blev i alla fall väldigt varm om hjärtat när jag nu tog "farväl" av en tidning i samband med dagens tryckgodkännande.<br />
<br />
Jag tog också med mig de färdiga sidorna av Skydd & Säkerhet och satte mig med en layoutare på vårt kontor, som gjort mallen till tidningslayouten. Hon blev jätteglad när hon bläddrade igenom sidorna, eftersom hon såg att det nu börjar se ut som det var tänkt.<br />
<br />
Och morgon inleddes på innestället Mocco, där vi träffade G4S och Steffo Törnquist för att gå igenom vad som händer nästa torsdag. Han var full av kreativitet, Steffo, så nu ska vi inleda dagen med en twitterkonversation honom och mig emellan, innan han kommer in på scenen. Det blir åtminstone 120 personer som jag ska stå och twittra inför. Det känns litet i magen... <br />
<br />
Nu inleds budgetarbetet på jobbet. Vilken tur då, att jag bara har en tidning att jobba med nu! Hurra!<br />
Hemmavid är alla ungdomar förkylda. En stannade hemma från skolan i dag och en gick hem efter lunch. Det är inte vanligt och förhoppningsvis övergående.<br />
<br />
Hösten har kommit. Jag vägrar att klä mig därefter. Vita uppkavlade jeans och sandaler ger sommarkänsla men också ett visst mått av frossa. Jag hoppas på en riktig britt-sommar i september. Och till dess får jag frysa in hösten.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-4440604799463766452011-08-29T19:03:00.001+02:002011-11-21T07:59:54.469+01:00Energi i små portionerDet blev något av en hatmatch. AIK slog dock Syrianska med 1-0 på övertid och det gav en massiv energikick när domaren - som hade en riktigt dålig dag - till slut blåste av matchen. Och i dag var det plötsligt måndag igen.<br />
<br />
I dag träffade vi en potentiell samarbetspartner/annonsör och precis som för någon vecka sedan, då vi träffade en annan nytillträdd marknadschef fick jag höra: "Vi vill samarbeta med dig och din tidning, du har alltid varit så proffsig och trevlig och vi har haft en sådan bra relation". Det värmer! Och i bästa fall ger det pengar in till tidningen - och en bättre produkt.<br />
<br />
Det är kanske ingen tillfällighet att det är två kvinnor som har yttrat orden; vi lever i en sådan mansdominerad bransch och åtminstone en av våra två konkurrenter är riktigt traditionell manlig, där "kompisar" kliar varandra bakom örat och dunkar varandra i ryggen. Det känns i alla fall jättekul och ger nya energikickar när man får litet cred.<br />
<br />
Så nu är jag pigg igen. I morgon tryckgodkänner jag Fast Food och lämnar över nästan allt som har med den tidningen att göra till min efterträdare. I morgon ska jag också träffa Steffo Törnquist, som ska leda vår Stora säkerhetsdag i nästa vecka.<br />
<br />
Just för dagen har jag läget under kontroll. När jag kom hem höll sonen och maken på att rolla sonens vägg sista gången och jag smet i väg till Sy-Center, där jag lämnade in min fina Thailandsklänning. Det var en jättetrevlig sömmerska där och hon lovade att se vad hon kunde göra. Hon tyckte tyget var fantastiskt och att det var ett gott hantverk med ordentlig helfodring. Det kändes skönt att höra. Den var ju inte gratis...<br />
<br />
Men full av all min nyvunna energi ska jag nu korrläsa några sidor...Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-43134982181152121832011-08-28T08:53:00.002+02:002011-11-18T20:32:17.337+01:00Medelålders relationerVi gjorde ett spontan-upprop i fredags. Pappa - som vi skulle ha träffat - var magsjuk, så vi tog kontakt med goda vännerna och frågade om de ville komma och äta ute med oss. Det ville hon men inte han. Han var trött. Då reagerade maken litet som en trotsig treårig och ville inte heller gå ut och äta.<br />
<br />
Så det slutade med att att goda vännen och jag gick ut och åt på Cino. Sedan fortsatte vi till Green Pub och tog ett par glas vin på verandan. Det blev en supertrevlig kväll. Jag var hemma till klockan tio och då satt maken och tittade på TV:n, lätt uttråkad.<br />
<br />
Morgonen efter, i går, åkte jag till frissan. Och det som slog mig där och då; det var att vårt åldrande skapar vissa påfrestningar. Goda vännen och frissan sade i princip samma sak - vilket för övrigt stämmer överens med mina egna erfarenheter - våra älskade män drabbas av någon slags klimakterium mellan 50 och 60 år och blir mer "trötta", mer återhållsamma med ekonomin och mer håglösa. Tre kvinnor med samma erfarenhet - och som oberoende av varandra berättar samma sak - på två dagar... Det kan inte vara en tiillfällighet. Vilken otroligt trist ålder jag plötsligt befinner mig i!<br />
<br />
När jag googlar litet finner jag att detta manliga "klimakterium" är omdiskuterat men kallas andropaus. Det handlar i grunden om en avtagande produktion av testosteron och drabbar många män mellan 50 och 60 år. Det kan vara en långsam förändring som pågår under en följd av år och ge symptom som håglöshet, nervositet, humörväxlingar, ledbesvär och en hel del annat. Nu ska jag inte säga att det här är ett stort problem men det var en intressant reflektion. <br />
<br />
När jag kom hem ville den betydligt piggare sonen måla väggarna i sitt rum. Inte oväntat mottogs detta besked av viss skepsis från maken - men sonen och jag drog till Bauhaus och handlade allt som behövdes och sedan satte sonen igång - med makens benägna hjälp förstås! Det kommer bli jättesnyggt med antikvita väggar i stället för mörkblå!<br />
<br />
I går kväll var det dags för vindragning igen! Det är alltid roligt, för det blir många härliga skratt i vänners lag. Denna gång hölls det hos goda vännen i Skälby, änkling sedan två år. Det slog mig när jag satt på altanen att det var första gången vi var där och åt, sedan vännen dog. Det gjorde det hela litet sorgligt mitt i alla skratt. Vi åt jättegott grillat och pastasallad och kunde sitta ute, utan värmare, hela kvällen! Dessutom vann vi tredje pris. Vi åkte dit med två flaskor vin och kom hem med fyra.<br />
<br />
Så är det söndag igen. Jag ska korrekturläsa litet men framför allt är det fotboll i eftermiddag. Det är alltid roligt och ger en energikick i tillvaron. Oavsett ålder.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-56505040460593111602011-08-26T16:27:00.001+02:002011-11-18T20:33:12.909+01:00Lugnet lägger sigDet blev i alla fall inte 60 timmars arbetsvecka. Det blev kanske 50 timmars arbetsvecka. I går var jag så oändligt trött men jag åkte hem tidigare och korrekturläste Fast Food i lugn och ro och återfick litet krafter. Så på kvällen var sonen och jag ute på surströmmings- och kräftskivan på gatorna utanför och jag träffade och såg en massa bekanta människor. Det gav energi.<br />
<br />
Jag hittade också ett par byxor och en kavaj på rean. Det gav också energi.<br />
Och i dag är jag i princip klar med Fast Food och har kommit en bra bit på Skydd Säkerhet. Det ger också energi.<br />
<br />
Jag fick beröm av projektledaren för att vi låg så bra till. Det gav en hel massa energi.<br />
<br />
Jag ser slutet på en rent djävulsk treveckors period. Det ger inte bara energi, utan stor tillfredsställelse.<br />
Nu är det helg. Det är 23 grader ute och halvklart. Det utlovas högsommarvärme i morgon. Läget är under kontroll.<br />
<br />
Jag drar en lättnadens suck när lugnet så sakteliga lägger sig.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-13419213951819863862011-08-24T20:26:00.000+02:002011-08-24T20:26:01.837+02:00Mörkret fallerUtanför fönstret börjar det mörkna. Jag jobbar fortfarande. Jag jobbar och jobbar och jag brukar verkligen inte klaga men det är hysteriskt mycket nu. Jag ser dock ett slut. Om någon vecka. Mötet i går med FF VIP Group gick bra och jag åt min första hamburgare på säkert tio år. Den var supergod. Max är bäst!<br />
<br />
På kvällen åt jag thaimat, för då träffade jag gamla jobbarkompisar från polisen och var i Vitabergsparken med tusentals andra för att titta på Jonas Gardell. Fast vi var tidiga fick vi ståplats och det är ju sådär lagom bekvämt. Vi kikade också in i nyskilda exkollegans lägenhet på söder, innan jag begav mig hemåt i mörkret.<br />
<br />
Jag har med skohorn klämt ihop artiklar och annonser i Skydd & Säkerhet och precis när jag började känna mig klar fick jag börja om. När jag sedan nästan var klar började korren på Fast Food komma. Så nu sitter jag här i mörkret igen och jobbar. Klockan är 20.20 och vi får tända alla lampor.<br />
<br />
Hösten närmar sig med stormsteg och jag är så trött, så trött. Det är tur att jag älskar att göra tidning och vara med när och där det händer - annars hade jag nog packat ihop vid det här laget.<br />
<br />
I morgon är det kräft- och surströmmingsskiva här i Sundbyberg och gatorna stängs av vid klockan tre. Jag har en massa sidor att korrekturläsa så jag har lovat mig själv att åka hem klockan 14.00 för att korrläsa i lugn och ro. Det känns mest praktiskt.<br />
<br />
Nu måste jag tända fler lampor. Mörkret faller. Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-41576061892161277852011-08-22T19:13:00.001+02:002011-11-18T20:35:24.616+01:00Blött och gråttTrötthet. Gråhet. Idel regn.<br />
Dagen har varit riktigt mördande. Det har ösregnat och jag hade tydligen lurat mig själv; jag var lika tungt belastad i dag. Min flexbank bara ökar och då är inte alla arbetstimmar hemma inräknade. Möten, telefonsamtal, intervjuer, mejl, manus, förtvivlat mycket text som ska in på så få sidor som möjligt. <br />
<br />
Det är tungt nu.<br />
Så då kan det väl bara bli bättre. I morgon ska solen skina (sägs det) och jag ska ut med några forna kollegor till Vita Bergsparken. Först ska jag dock genomlida ett möte jag helst skulle slippa och klara av en hel massa andra praktiska göromål. Trötthet. Gråhet. Snart vänder det!Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-17171856410331076942011-08-21T08:30:00.002+02:002011-11-18T20:37:11.333+01:00Slitage men gott modJag är sliten. Så sliten.<br />
61 timmars arbetsvecka tog onekligen ut sin rätt i går. Och vädret gav ingen kick, direkt. Det regnade i princip från morgon till kväll. På förmiddagen försökte jag lära mig min nya jobb-mobil. Efter lunch åkte jag och sonen till stan för att gå på vernissage av utställningen Kvinna. Min förra jobbarkompis hade gjort otroligt häftiga skulpturer av handväskor och skor och hennes dotter snygga tavlor utifrån en gammal fototeknik.<br />
<br />
Under eftermiddagen var maken och jag och fikade på Brödboden och handlade. Sedan försökte jag slumra i soffan en kort stund. Hela kroppen andas trötthet. Hela huvudet känns mjölkigt. Hela jag har dåligt samvete för pappa, som jag inte träffat på jättelänge och som lät rätt låg på telefonen. Hela mitt inre tyckte synd om sonen med fingret med andra gradens brännskada. Nu har han inte ont längre och vi hoppas att det läker, så att han slipper hudtransplantation - men han får inte jobba och jag tror att jag kan föreställa mig smärtan när det hände!<br />
<br />
Vi tittade på en riktigt bra engelskt deckare innan det var dags att åka och hämta dottern på Arlanda strax före midnatt. <br />
<br />
Sex timmar efter insomnandet vaknade jag och kände mig något mer utvilad. Himlen är litet ljusare och maken och jag ska till nya Swedbank arena och titta på hur den ser ut inuti, innan det är AIK-match i eftermiddag. Litet mer energi in förhoppningsvis - i en väldigt sliten kropp och själ.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-68451651602562634772011-08-20T08:43:00.002+02:002011-11-18T20:42:01.158+01:00En händelse ovärdig världenNär det långsamt sjunkit in att det var fredag, att de nominerade i Security Awards var klara och hade offentliggjorts, att den 61-timmar långa arbetsveckan (faktiskt den "värsta" i mitt liv tror jag) var över, att Fast Food var korrläst och lämnad till layout, att alla detaljer inför mötet i nästa vecka var klara, att en viktig intervju var bokad... ja, då flexade jag ut. Klockan var 15.20 och jag åkte förvirrat hem.<br />
<br />
När jag hade ringt två jobbsamtal hemma och försökt uppdatera mig på nyhetssajter och bloggar, gick maken och jag till Bishops Arms och åt en god middag. Jag ville verkligen vara trevlig och social men var så trött, så trött. Väl hemma igen tittade vi på en inspelad video men jag sov mest. Sedan kom 22-nyheterna.<br />
<br />
De visade hur föräldrar till de skjutna ungdomarna på Utöya i Norge i somras, nu hade fått åka till ön under dagen. I regnet hade de tagits omhand, familj för familj, av polis och Röda korset och bland annat fått besöka platsen där just deras barn hade mött döden. De flesta blev skjutna, andra drunknade när de försökte fly. Man hade satt upp tält med mat och dryck på ön och det fanns kuratorer och andra stödfunktioner där. En ung tjej som överlevt berättade om morgondagen, då alla de överlevande med anhöriga ska få besöka ön. 69 personer dog den där dagen i juli, då Anders Behring Breivik begick vansinnesdådet.<br />
<br />
Det kom en tår i ögat. Inga ungdomar ska behöva uppleva något så fasansfullt som detta. Inga föräldrar ska behöva förlora sina barn på ett så barbariskt sätt. Det är en sådan vidrig händelse, utförd av en sådan sjuk person att det känns helt ovärdigt. Man kan tänka, men inte förstå, att barnen kan förolyckas i trafiken, på resor, på nätterna på stan - men kan aldrig någonsin tänka tanken att de ska skjutas ihjäl i tidernas största massmord.<br />
<br />
Sorgen blev oändligt påtaglig när jag tänkte på hur dessa föräldrar måste ha mått i går, på båten ut, under vandringen, när de satte ner ljus och blommor på platsen där deras ungdomar dött och när de sedan måste lämna platsen igen.<br />
<br />
Ett stråk av sorg hade redan dragit igenom min kropp. Jag satt på tunnelbanan och rensade ut sms från jobbmobilen, eftersom jag faktiskt redan har fått min nya smartphone (HTC Wildfire S). Och bland alla jobb-sms, fanns två sms från "mamma". Bara alldagliga hälsningar men ett livstecken från någon som inte finns längre. Jag drog en mycket djup och sorgsen suck och raderade dem.<br />
<br />
Det känns som om jag varit på fest. Jag är så trött! Natten blev allt annat än lugn. Sonen, som jobbade, ringde och sade att han måste åka in till sjukhus när han slutade, för han hade brännskador på ett finger. 350 graders grillyta. Han hade ordentligt ringt Sjukvårdsupplysningen, som tyckte att han skulle åka in. Sedan kunde jag inte somna om. Det var ett finger, inte hela han - men oron finns där ändå. Vi hade litet sms-kontakt under natten, senast vid tretiden då han väntade på läkaren - sedan har jag inte hört något. Det beror förmodligen på att han är hemma och sover men oron finns där. Han måste ha så ont...<br />
<br />
Den andra sonen kom hem vid två efter festande och det var förstås en annan orsak till oro. Dottern kommer hem från Kanarieöarna i natt. Jag tror hon kommer tycka det är skönt att komma hem. Bara min misstanke om att hon kanske har litet hemlängtan sätter igång mina känslor. Vad är det med en gammal förälder? Man vill sina barn så gott, man lever sig med i deras känslor så innerligt...<br />
<br />
Men vi har i alla fall våra barn omkring oss. De lever. Det är jag så oändligt tacksam för.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1570652337826814870.post-88976109203450838262011-08-17T18:58:00.002+02:002011-11-18T20:44:29.463+01:00Ljuset i tunneln?Jag lever, alltså jobbar jag...<br />
Jag håller inte reda på vilken dag det är, jag har inga tidsbegrepp, jag vet inte vad det är för väder utanför, jag har inte hört en nyhet på flera dagar (va - är kronprinsessan gravid???), jag vet inte om jag kommit till jobbet i bil eller kommunalt, jag glömmer bort att gå på toaletten, jag måste ta mig tid att dubbelkolla vissa saker för att inte blanda ihop dem, jag har inte ringt pappa på flera dagar, jag missade att det var åtta månader sedan mamma dog i går, jag lägger över enklare beslut på andra för att jag inte ens orkar tänka en vecka fram i tiden...<br />
<br />
Men nu är det värsta över! I kväll spikade vi de nominerade i den sista kategorin i Security Awards, projektledaren meddelar alla nominerade och får ordna pressmeddelandet i morgon, layoutaren tar över och fixar sidorna till tidningen och jag kan helt få ägna mig åt tidningsproduktionen i några dagar.<br />
<br />
För samtidigt har jag korrläst, korrat och gjort sista intervjuerna till Fast Food, jag har korrläst, korrat och gjort sista intervjuerna till Skydd & Säkerhet, ordnat en riktigt bra jurymedlem till Fast Food Awards, träffat en viktig person för Skydd & Säkerhet, smörjt och haft personlig kontakt med i princip alla jurymedlemmar (definitivt sponsorerna) som arbetat med Security Awards, har gjort nyhetsbrevet, lagt ut notiser på bägge hemsidorna, varit social (stod och tog en kopp kaffe på fikarasten i dag), beställt foton, påmint skribenter om deadlines, redigerat frilansares manus, förberett allt inför nästa veckas Fast Food VIP-möte, ordnat logotyper, svarat på mejl, hjälpt en journalist till rätta... och mycket mer.<br />
<br />
Jag har en del kvar på min "att göra lista" för veckan och jag längtar efter att få sitta ner med några goda vänner och ta ett glas vin och äta något gott - men möjligen börjar jag få kontroll över situationen!<br />
<br />
Jag har precis ringt pappa (medan jag åt middag) och fick veta att han börjat gå hos sjukgymnasten och att det tydligen var välbehövligt. Jag har ägnat en stund åt kontemplation, sedan jag fick ett mejl från en gammal jobbarkompis, vars brorson dog i en tågolycka i Indien i somras och jag har läst Aftonbladets nyhetsrubriker. Jag har bestämt mig för vilka kläder jag ska ha på Stora Säkerhetsdagen och att jag ska lämna in min klänning till skräddaren för justering.<br />
<br />
Och så har jag faktiskt ödmjukt hört mig för om jag kan få en ny mobiltelefon på jobbet, för att underlätta mitt twittrande och facebookande. Det verkade på IT-chefen som om det var möjligt. I alla fall skrev han en inköpsorder i går - nu återstår att se om vd:n signerar den också...<br />
<br />
Jag förstod att något var på gång hemma, när jag fick sonens sms. Han undrade när jag skulle komma hem. Det kändes litet underligt, eftersom han själv skulle bort. Sedan fick jag ett sms från maken som undrade vart jag var. Då blev jag ännu mer övertygad om att en överraskning väntade hemma. Jag insåg att det knappast kunde vara ett nytt köksgolv (vi har inte börjat titta på vilken typ av golv ännu och har rätt långa beslutsprocesser i familjen) men misstänkte att det kunde vara en ny TV.<br />
<br />
Och mycket riktigt; när jag kom hem stoltserade maken med en 46-tummare i vardagsrummet. Härligt - ännu en sak att bocka av på den gemensamma "att göra"-listan!<br />
<br />
Jag lever. I nuet.Carpe Diem-LaLiLohttp://www.blogger.com/profile/18245870235075664382noreply@blogger.com0